Läsarbrev: Därför skjuter Sverker Olofsson över målet

Tidigare programledaren för “Plus”, Sverker Olofsson, har en intressant krönika på News55. Olofsson ger sin förklaring till varför socialdemokraterna tappade så mycket i väljarstöd i de norrländska länen.

Analysen är intressant, om än ytlig.

Sverker Olofsson beskriver vad som möter den som åker från kusten, mot inlandets Västerbotten:

”Man möter ett pärlband av timmerbilar. Det är inte så konstigt eftersom de flesta sågverk är nedlagda i inlandet. Inte ens jobben från det första förädlingssteget blir kvar där skogen växte. Till råga på allt köps allt mer skog upp av förmögna människor i de stora tätorterna. Mer än hälften av den privatägda skogen i Vilhelmina ägs till exempel av en person i Stockholm. Det innebär att till och med vinsten från avverkningarna beskattas på annat håll.”

Verklighetsbeskrivningen haltar, Sverker Olofsson skjuter över målet. Ibland långt över.

Om vi börjar med skogsavverkningen har det försvunnit arbetstillfällen. En del jobb har försvunnit till Vindeln och Cranab, men även till Rottne och ett företag som tillverkar skogsmaskiner, inte minst skördare och skotare, som mera än något annat har effektiviserat och rationaliserat skogsbruket.

Den fäderneärvda skogens ägare bor ofta på annan ort. Det stämmer, men är verkligen skogen uppköpt? Ägosplittring på grund av arv är vanligt, även om det är mest förekommande i Dalarna. När Sverige industrialiserades flyttade många ifrån inlandet. Urbaniseringen var som starkast under efterkrigstiden fram till 70-talet. I dag ägs mycket mark av barn och barnbarn till dom som äntrade flyttlasset. Avverkningen görs ofta av någon lokal entreprenör, som på bara några dagar gör det arbete en skogsägare tidigare hade en hel vinter på sig för att klara. Men jag tror få människor sörjer slitet, många äldre som slet i skogen sitter i dag med värkbrutna kroppar och vita fingrar.

Vägarna västerut i Västerbotten följer oftast älvdalarna. I mitten av förra seklet hade en resenär i stället för att möta timmerbilar fått se grupper av flottare längs älvarna, som arbetade med att forsla timmer till kusten. Dagens timmerbilar följer ungefär samma rutter som gårdagens flottning.

Det samma kan sägas om ungdomarna som flyttar från inlandet. Dom flesta flyttar inte ifrån Norrland, det är universitetsstäderna längs kusten som drar. Och först av alla är det dom unga kvinnorna som flyttar.

Det finns ett jätteproblem i samhället med personlig service som försvinner. Banker som lägger ner kontor och satsar på nätet, butiker som lägger ner och flyttar till köpcentra, bensinmackar som, i den mån de finns kvar, blir obemannade och utan möjlighet att ens köpa en lampa.

Den problematiken finns i hela landet. Det är i städer och tätorter de flesta bankkontor, butiker och bensinmackar lagt ner.

Valrörelsen borde handlat mycket mera om detta, men ingen såg det som lönt att driva dessa frågor.

Inte socialdemokraterna heller, måste jag erkänna. Det var viktigare att triangulera gentemot SD.

Bo Jonsson, Sandviken