Fd Rapportankaret om sitt svårt sjuka barn: "Ovissheten var värst"

Hur hanterar man oron för att förlora ett barn? News55 har pratat med den före detta programledaren Hasse Gustafsson, som tidigare levt med just den oron.

Han var 27 år när han blev pappa för första gången, det var i början av 1980-talet. Som alla nyblivna föräldrar var han överlycklig. Men efter några månader vändes allt till en katastrof. Hans nyfödda dotter Caroline drabbades av en ovanligt allvarlig form av Trombocytopeni, en sjukdom som gör att blodet inte koagulerar.

– Vi förstod först inte hur allvarligt det var. Det började med att Caroline fick blåsvarta märken på fingrarna. En gång när hon kröp in i kylskåpsdörren blev pannan kolsvart, berättar Hasse Gustafsson.

Trettio procents chans att överleva

Först var läkarna frågande inför vad det kunde vara. Någon antydde att Hasse hade utsatt sitt barn för misshandel. Men en expert kom så småningom fram till var det var: en ovanlig och allvarlig blodsjukdom.

Idag har man behandlingar som gör att de flesta botas. Men beskedet som Hasse och hans fru fick då, på 1980-talet, var att Caroline hade trettio procents chans att klara sig.

– Hade min chef från Radio Stockholm ringt mig då och gett mig sparken hade jag svarat: ”Säg något mer som jag fullständigt skiter i!”, berättar Hasse.

LÄS MER: Det värsta som kan hända en förälder

– Inget annat än Caroline betydde något. Vi levde med hennes värden. De gick upp och de gick ner. Ovissheten var värst.

Tiden gick men Hasse och hans fru fick inga svar. Allt stod utanför deras makt, de var förtvivlade.

– Jag går in och hugger sönder den där jävla spjälsängen, tänkte jag, när Caroline låg på sjukhus, minns Hasse.

Caroline fick behandlingar som satte ned hennes immunförsvar och därför hölls hon isolerad så gott det gick. När hon inte var Sachska barnsjukhuset i Stockholm vill säga, besöken där blev många.

“Hon är fan i mig död”

På sjukhuset lärde Hasse och hans fru känna ett annat par som hade en dotter i två-årsåldern, med liknande symptom. Hasse minns att hon var gaska pigg första gången de träffades. Men en kväll när han satt på sjukhuset efter ett besök hos sin dotter, bromsade en bil hastigt in utanför entrén. Ut rusade pappan till den sjuka dottern. Han var klädd i sina arbetskläder.

Efter en stund kom han ut i väntrummet där Hasse satt och utbrast:

– Hon är död. Hon är fan i mig död.

Det andra parets dotter hade fått galopperande leukemi och de förlorade henne på en vecka. Hasse satt med pappan, kramade om honom och försökte trösta honom så gott han kunde.

För Hasses dotter slutade det lyckligtvis väl. Behandlingen fungerade och hon är i dag frisk. Dessutom har Hasse blivit morfar. Men den oroliga tiden glömmer han aldrig.

– Jag har blivit ödmjukare som människa efter det här. Till det bättre. Jag vet att allt kan hända och jag känner fortfarande en oro i kroppen om något av mina barn eller barnbarn blir sjuka.