Recension: Fiffig läsning för alla oss som har barnbarn!

Författaren Andrea de la Barre de Nanteuil och illustratören Lovisa Burfitt har just lanserat sin andra bok, sagan om denna underbara kvinna och hennes fantastiska miljö på avenue des Temps Perdus.

NK:s boksalong var full med en lystrande publik till fin högläsning av skådespelerskan Livia Millhagen vid bokreleasen. Andrea och Lovisa hade fullt upp med pennor i högsta hugg för att signera böcker åt alla, unga och gamla, som formligen köade. Fast, som sig bör när det gäller Paris, med ett glas Moêt i handen.

Det är perfekta böcker för högläsning med barnbarn och dessutom en barnbok för vuxna. Den första delen hade jag den stora glädjen att läsa för mitt nioåriga barnbarn. Vi båda fnittrade ofta förtjust över magin i texten och de kärleksfulla teckningarna.

      LÄS MER: Vem tar ansvar för barnens dåliga ordförråd?

Både Andréa och Lovisa är utvandrade från Sverige till Frankrike. Lovisa började sin bana med kläddesign på Beckmans i Stockholm, flyttade så småningom till Paris för att fortsätta sitt klädskapande, men eftersom Lovisa också alltid varit en mästare i teckning, övertog illustrerandet betydelsen och där är hon idag och bor med man och son i Aix en Provence.

Andrea arbetar som PR-ansvarig för de nordiska och baltiska länderna på modehuset Chanel. Hon lever i Paris med man och tre förtjusande flickor, som säkert fått godkänna många kapitel i böckerna. Titeln “Mademoiselle Oiseaux kommer tillbaka” syftar till att Mlle, i första delen, tog mod till sig och flög på en matta i näbbarna på ett gäng fåglar till Venedig där hennes syster Louise bor.

Så när vi kliver in i den nya boken möter vi Isabelle, en ung granne, och Isis, hennes kompis och Mlle Oiseaux systerdotter. De båda har ansvar för alla katter som bor i Mademoiselles lägenhet och för all post och andra eventuella uppdykanden.

Naturligtvis händer det något på varje sida. Det är en finurlig beskrivning med ord på typiskt franska företeelser, vilket för mina tankar till Baz Luhrmans film Moulin Rouge med Nicole Kidman i huvudrollen. Men historien här är inte tidsbestämd, det som händer kanske är idag, eller kanske var det igår eller i en svunnen tid, eller tvärtom i en önskad framtid. Magin finns med och allting kan hända, vilket det också gör.

Det är fascinerande att se och läsa hur samspelta Andréa och Lovisa är. Hur Lovisa tecknar Andreas text så att man precis förstår hur miljön ser ut och var man eventuellt befinner sig i historien. Avenue des Temps Perdus existerar naturligtvis inte men adressen är en förnämlig lösning för en fantasifigur som spelar oss läsare massor av spratt.

Jag säger avslutningsvis som Mademoiselle Oiseau själv, iklädd en stor och vansinnig kaftan som hon sveper kring sig själv och katten: ”Jag kan inte begära att ni skall förstå. Men jag vill bara säga att den här historien har satt sina spår”.