Veckans läsarbrev: ”Det är 2016 - gör om alltihop SJ”

Det finns en fascination av siffror i Sverige. En högre siffra är alltid bättre.

Ett 25 år gammal vin är bättre än ett årsgammalt, trots att det troligen är helt dött. En 65-procentig whisky är bättre än en 40-procentig, trots att den är hälsofarlig. En 100 watts högtalare är bättre än en 10 watts, trots att man blir hörselskadad om man använder den fullt ut.

Ett tåg är bättre om det går att köra i 300 km/h än om det bara går 200 km/h.

Kanske lite tillspetsat, men tron på höga tal leder fel, det är inte siffran som betyder något utan vad den representerar. Vad innebär den och vilka resurser kräver den för att finnas i verkligheten?

      LÄS MER: Världens dyraste tågstation klar

Ett tåg som går från Stockholm till Göteborg och som kallas snabbtåg, går med upp till 200 km/h och tar enligt tidtabell 3:11. Ett 50 år gammalt tåg gör samma sträcka på 3:54, alltså en tre kvart långsammare. Detta enligt SJ tidtabell med samma antal stopp på vägen.

Vad har detta kostat? Kostnaden är nedgrävd i bokföringen och lär nog inte komma upp i oförvanskat skick i första taget.

Vad innebär det för den resande?

Om jag vill åka från Stockholm till Göteborg för att göra ett jobb så tar tur och retur med snabbtåget 6 timmar och 22 minuter, med det gamla tåget 7 timmar och 48 minuter. Jag kan alltså inte åka fram och tillbaka Stockholm – Göteborg på en dag för att göra ett jobb. I stället måste jag övernatta och åka tillbaka nästa dag. Tidsförlusten med det gamla tåget blir cirka 1,5 timmar utspritt på 2 dagar.

Om vi översätter detta till det tänkta höghastighetståget så blir kostnaden 300 miljarder (?) och tidsvinsten 2 timmar och 20 minuter tur/retur, sammanlagd restid 4 timmar, det vill säga en halv arbetsdag.

      LÄS MER: Om lycka är att sova – vad är då den vakna tiden?

Vad jag vill visa med detta exempel är vad man borde räkna på när man vill satsa ett okänt antal miljarder på ett system med höghastighetsbanor. Kostnaderna bli enorma och vinsten tvivelaktig. Projektet grundar sig på ett tänkesätt som var aktuellt på 1800-talet när tåg innebar skillnader i restid från veckor med häst och vagn och dagar med tåg.

Det finns många olika åsikter om hur samhället utvecklas, vart det är på väg. En trend är resurssnålhet, en annan är ett lugnare tempo i livet med mindre utbrändhet bättre sociala förhållanden. Ett system med höghastighetståg till enorma kostnader är kontraproduktivt i dessa sammanhang. Det handlar helt enkelt om gammaldags tänkesätt från industrialismens barndom.

Dagens tåg upplevs som opålitliga, charmlösa, sekundära lösningar på transport. Det finns all anledning till det, det svenska järnvägssystemet har misskötts i decennier. Inte bara vad gäller underhåll och nyinvesteringar utan också visioner. Från att ha representerat framtiden har det reducerats till vad många ser som en nödlösning. 

Tänk om! Använd de gamla spårsträckorna men gör tågresorna åtråvärda. Riktiga arbetsplatser, inte bara en halvtaskig internetförbindelse. Restaurangvagn med riktig mat, sovvagnar som går att sova i. Plats för mer bagage, konferens, underhållning, handikappanpassning. Kort och gott: Gör om alltihop och få det anpassat till den värld dom flesta av oss lever i.

Anders Gårdö, ”gammal ingenjör”