Replik: Sverker Olofsson borde veta bättre - att angripa bankväsendet är bara populistiskt

Det finns samhällsinstitutioner som det alltid går att plocka billiga poäng på att kritisera. En sådan är bankerna, som är helt nödvändiga för kapitalförvaltning och betalningsförmedling, men som oftast beskrivs som giriga, inkompetenta och rent av onödiga. I själva verket gör de ett bra jobb, och gillar man inte den bank man använder kan man alltid byta.

Journalisten Sverker Olofsson, en man som sannerligen borde veta bättre, är den senaste i raden av dem som inte kan låta bli att spy sin galla över tjänster han helt frivilligt använder. Men låt oss titta på alternativet till de tjänster som Olofsson nyttjar men säger sig ogilla.

      LÄS MER: “Bedrövligt beteende av bankerna”

Olofsson irriterar sig på att banktjänster som betalningsförmedling och kapitalplacering kostar. Hans lönekonto borde ge ränta, även i ett läge då priset på pengar är rekordlågt. Han medger att avgiften inte är allt för hög – men skriver att han gör jobbet åt banken.

Då är mitt råd att ta steget fullt ut. Stoppa besparingarna i madrassen, och ställ en skål med hundra- och tusenlappar på skrivbordet.

Varje gång det sedan kommer en räkning, kan Olofsson sedan ta pengar ur skålen och personligen bege sig till motparten för att överräcka pengarna kontant. Det finns inget förbud mot att hantera betalningar på det sättet. Däremot uppfattas det av goda skäl som en aning suspekt – och en av de uppgifter som myndigheterna pålagt bankerna är mycket riktigt att hålla utkik efter svarta pengar.

      LÄS MER: “Därför måste myndigheter vara skyldiga att ta emot sedlar och mynt”

Pengarna i madrassen står det Olofsson fritt att förvalta alldeles själv – om han äger tillräcklig kunskap om kapitalmarknaden för att åtminstone undgå de värsta fällorna. I så fall utgår ingen avgift, men det är också ganska troligt att vinstchansen blir mindre och förlustrisken större.

De som arbetar med fondförvaltning är inga okunniga klåpare, utan gör givetvis sitt bästa för att placera så klokt som möjligt. Det är svårt att slå index för fonder med låg riskaptit, och det borde en konsumentjournalist veta.

Alternativet är att öka risken, med större chans till både vinst och förlust. Till det kan läggas att fondsparande ska vara långsiktigt och att det aldrig är vettigt att analysera sitt fondsparande på kort perspektiv. Det uthålligheten har de stora kapitalförvaltare som hållit på i många år.

Slutligen sällar sig Olofsson till det populistiska motståndet mot ”kontantfrihet”. Även där skulle jag önska att skribenten tänkt ett varv till. Jag kan förstå irritationen över att ibland inte kunna betala med sedlar och mynt – men bra mycket oftare är jag tacksam över att inte behöva använda ett betalningsmedel som är så lätt att stjäla och förfalska.

      LÄS MER: Så här undviker du att bli lurad

Med egen bakgrund i handeln har jag heller inte glömt alla de risker som var förknippade med hantering av stora mängder kontanta medel.

Mitt slutliga råd till Sverker Olofsson och alla andra som gillar att inte gilla banker är enkelt: starta en egen verksamhet för kapitalförvaltning och betalningshantering! Ni kommer snart att märka att verksamheten omgärdas av en lång rad myndighetskrav, är hårt konkurrensutsatt, ständigt påpassad av diverse aktörer och trots sin impopularitet fullkomligt nödvändig för alla människors dagliga liv.

Ett alternativ är förstås att starta ett konsumentprogram i TV. För det verkar inte kräva några kunskaper alls. Bara förmågan att lyfta på locket till en papperskorg. Eller?

      FLER REFLEKTIONER: Mer för dig med livserfarenhet

Erik Weiman, “modern senior”