Riggade matcher – en dödlig cocktail för idrotten

Som ny ordförande för Riksidrottsförbundet (RF) finns det mycket att glädjas åt. Nya grupper engagerar sig som ett led i arbetet med att skapa ett livslångt idrottande, resurserna till idrotten ökar generellt sett och arbetet med frågor relaterade till folkhälsa och integration för nyanlända går framåt.

Ett orosmoln hänger dock där och berör den delen av idrotten som arbetar på en kommersiell marknad, nämligen organiserad kriminalitet som söker sig in på våra domäner. Fyra av dessa områden är av den arten att vi inom idrottsrörelsen anser att de också måste bekämpas på nationell övergripande nivå, det vill säga vara en fråga för Riksidrottsstyrelsen.

      LÄS MER: Råd till idrottspampar: Utgå från att sanningen alltid kommer fram

Jag syftar på doping, riggade matcher, hot och våld mot de människor som arbetar med idrott samt försök att kapa idrottsföreningar genom att via infiltration skapa röstmajoriteter bland de få som tar sig tid att gå på årsmöten. Inga roliga frågor för en idrottsnörd men ack så viktiga att ta tag i!

Skulle vi underlåta att agera skulle konsekvenserna bli katastrofala. Vem vill gå att se matcher eller sponsra idrott där resultatet kan vara manipulerat eller där deltagarna fuskar genom att äta medikamenter av otillåtet slag? Och vad händer bland unga människor om deras förebilder som idrottsutövare krackelerar?

Problemen är av den arten att idrotten inte ensam kan reda ut dem. Eländet är visserligen koncentrerat till några få områden inom den kommersiella idrotten men det är illa nog.

      LÄS MER: Först när tv-bolag och sponsorer slår nävarna i bordet kommer bengalerna att försvinna

Just nu är vi många som förundras över turerna kring riggade matcher. I TV-program som Uppdrag Granskning kan vi följa hur rättsväsendet står handfallet inför den organiserade kriminalitetens härjningar.

Som gammal rikspolischef är jag tyvärr inte helt förvånad. Organiserad kriminalitet styrs i stor utsträckning i sitt val av brott av upptäcktsrisk och straffpåföljd liksom av om lämpliga lagliga motmedel föreligger.

På detta område saknas i stora stycken rätt lagstiftning, upptäcktsrisken är låg liksom påföljden om man ertappas. Dessutom kan man hos vissa bolag spela på händelser som antal hörnor, utdelande av röda kort eller annat som en enskild spelare eller domare kan påverka. Handlar det om annat än allvarliga mutbrott eller direkta hot är straffvärdet ofta för lågt för att kunna använda starkare tvångsmedel som telefonavlyssning.

Enligt min mening är, förutom det självklara moraliska avståndstagandet, det nödvändigt för idrotten att be samhället om hjälp via rättsväsendets aktörer och beslutsfattare. Jag efterlyser såväl skärpningar i lagstiftningen som att dessa ärenden hanteras inom polisen som den organiserade kriminalitet det faktiskt handlar om.

      LÄS MER: “Så var det dags för dopnings-VM”

Detta är frågor som vi från idrottens sida kommer att väcka med politiker och berörda ämbetsmän. En första möjlighet erbjuds den 9 maj då vi träffar såväl rikspolischef som riksåklagare och chefen för BRÅ.

Sedan har vi en del att städa upp i vår egen trappa. Hit hör en helt annan medvetenhet om problemets vidd och omfattning samt uppbyggnad av egna bekämpningsresurser.  Till detta kommer jag att återkomma.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet