Skattar mest som skattar sist - politikerna sviker pensionärerna

Det första handlar om pensionärsskatten. När skatteomläggningen genomfördes 1991 var utgångspunkten att lika inkomster skulle behandlas lika för att skattesystemet därmed skulle förenklas. Även när de första pensionerna utbetalades 2002 enligt det reformerade allmänna pensionssystemet, förutsattes att samma skatteskalor skulle gälla för yrkesarbetande och ålderspensionärer. Motivet var också att pension är uppskjuten lön eftersom pensionärerna avstått viss del av tidigare löneutrymme för att i framtiden få ut det i form av pension. Att pension är att betrakta som uppskjuten lön styrks för övrigt av ett uttalande från Arbetsdomstolen i en pensionstvist från 1995.

Skattesystemet har ändrats vid ett flertal tillfällen under senare år. Det mest påtagliga exemplet ur vår synvinkel var när alliansregeringen under den första mandatperioden beslutade att beskatta lön och pension olika som ett led i den så kallade arbetslinjen. ”Mer i plånboken ger ökad frihet”, sade alliansens företrädare när jobbskatteavdraget sjösattes. Men det gällde inte landets pensionärer! Ty från 2007 beskattar Sverige, som enda land i EU, pensionärer hårdare än löntagare. Visserligen har de fått vissa skattelättnader i form av förhöjda grundavdrag, men det har främst gällt garantipensionärerna. För flertalet pensionärer kvarstår stora skatteskillnader.

      LÄS MER: Kritiken mot pensionärernas bostadstillägg

Skattebortfallet för löntagarna, jobbskatteavdragen, är mer än fem gånger så stort som skattelättnaderna för pensionärerna. Trots höjningar av grundavdragen föreligger stora skillnader i disponibel inkomst mellan löntagare och pensionärer. Medelinkomsten för pensionärerna är ca 15 000 kronor i månaden och på den inkomsten betalar pensionären i dag drygt 300 kronor mer i skatt än en löntagare med motsvarande inkomst.

Innebär det då orimliga kostnader att helt ta bort den diskriminerande pensionärsskatten? Svaret är nej – förutsatt att den politiska viljan finns. Att slopa pensionärsskatten kostar cirka 8-10 miljarder kronor vilket politikerna hittills ansett vara för dyrt. Men samtidigt ansåg de sig ha råd att införa det ifrågasatta femte jobbskatteavdraget 2014 vilket kostade 12 miljarder. Nuvarande regering har lovat att nästa år sänka skatten för pensionärer med de lägsta pensionerna vilket är välkommet. Men det räcker inte. Vi kräver att den orättfärdiga merskatten på pensioner helt ska avskaffas för alla pensionärer.

Det andra exemplet handlar om den automatiska balanseringen, eller bromsen som den vanligen kallas. Enkelt uttryckt har den till uppgift att på sikt se till att skulderna inte överstiger tillgångarna i pensionssystemet. Om bromsen slår till, ja då sänks inkomstpensionerna och även värdet på de yrkesverksammas pensionsrätter. Och det är flera faktorer som kan få bromsen att aktiveras. En av de viktigaste är hur det går med lönerna och svensk ekonomi. Om det går dåligt för ekonomin så går det dåligt för lönerna och därmed också för pensionerna.

När bromsen introducerades sades det att den förmodligen aldrig skulle behöva användas. Men det visade sig vara en felbedömning. Efter börskraschen hösten 2008 minskade AP-fondernas marknadsvärde med cirka 190 miljarder kronor och varningssystemen började blinka rött. Våren 2009 stod det klart att bromsen skulle slå till vilket den därefter har gjort tre gånger och sammantaget sänkt inkomstpensionerna med cirka 10 procent.

      LÄS MER: Hundratusentals pensionärer kan ha missat bostadstillägget

Lägg därtill pensionärsskatten och det årliga avdraget på 1,6 procent så kan vi nu se att löftet om att pensionerna skulle följa löneutvecklingen gruvligt kommit på skam. En hundralapp i pension 2009 är i dag bara värd 97 kronor medan en hundralapp i lön har ökat till hela 117 kronor. Den av Pensionsmyndigheten aviserade höjningen av inkomstpensionerna nästa år med 4,2 procent återställer därför bara tilläggs- och inkomstpensionerna till 2009 års nivå, medan lönehundralappen torde ha stigit till minst 119 kronor. Vilka löntagare skulle acceptera att nästa år få en lön som ligger i nivå med den man hade för sju år sedan?

Så här kan det inte fortsätta, att samtidigt som den ekonomiska utvecklingen varit god, löneutvecklingen likaså, så försämras pensionerna. Bristerna i pensionssystemet har alltså resulterat i sänkta pensioner. Det visar att bromsen är felkonstruerad och att pensionssystemet är underfinansierat vilket SPRF och SKPF anvisat olika vägar för att komma till rätta med. Detta motiverar våra krav på att hela pensionssystemet snarast måste utvärderas och bristerna åtgärdas. Senare tids stora förändringar på svensk arbetsmarknad, med bland annat allt fler visstids-, deltids- och projektanställda, ställer också nya krav på att pensionssystemet är anpassat till denna utveckling.

Det sista exemplet handlar om behovet av att förbättra efterlevandeskyddet. I dag omfattar omställningspensionen inte make/maka, registrerad partner eller sambo som fyllt 65 år. Och den som är yngre än 65 år får omställningspension under endast 12 månader. Erfarenheterna visar att de ekonomiska försämringarna för efterlevande är så stora att förbättringar måste komma till stånd. SPRF och SKPF kräver därför att omställningspension ska utgå även till den som fyllt 65 år och att den förlängs till 24 månader.

Avslutningsvis kan man fundera över varför politikerna tycks så ointresserade av att ta sig an de problem som här har redovisats. Utan att här fördjupa oss i orsakerna kan vi dock konstatera, att i fråga om pensionärsskatten står politikerna inte på väljarnas sida. I en färsk SIFO-undersökning ansåg nämligen 95 procent av de tillfrågade att pensionärsskatten är orättvis, pensionärer ska inte betala högre skatt än löntagare.

Politikernas ointresse för pensioner- och pensionärsfrågor blir särskilt tydligt mellan valrörelserna. I varje fall rönte dessa frågor inget större intresse under det senaste riksmötet. Av drygt 3 000 väckta motioner tog drygt 100 upp frågor som rör pensioner och pensionärer. Och i partiledarnas 40 minuter långa tal under årets Almedalsvecka berördes frågorna inte en minut.

Jöran Rubensson, Ordförande i Sveriges Pensionärers Riksförbund, SPRF
Monica Bäckman, Ordförande i Svenska KommunalPensionärernas Förbund, SKPF