Sveriges Radio - 90 år och 100 procent dubbelmoral

Sveriges Radio firar som bekant sina 90 år i år. Jubileumsåret 2015 omfattar en lång rad aktiviteter där Sveriges Radio framhåller sin egen förträfflighet. Bland annat har man på sin hemsida lagt ut hundratals ljudklipp ur sitt digra arkiv. Allt noga urvalt för att visa upp den bild som SR själv vill att publiken ska ha.

Lyssnarna har sedan fått rösta fram sina radiofavoriter i tio klasser utvalda ögonblick. Vinnaren i klassen ”Musik” blev ABBA:s vinst i Brighton 1974 med ”Waterloo”. Därmed tror sig Sveriges Radio ha gömt undan minnet av den förföljelse som man bedrev mot ABBA under 1970-talet. Här får SR oss att tro att man troget och objektivt bevakade kommersiell musik på 70-talet. Så var inte fallet.

      LÄS MER: Brist på känsla att inte hylla Robban

68-vågens kulturmänniskor hade etablerat sig i media i början av 1970-talet. Vad de nu behövde var något man kunde samla sig kring, något som kunde ge syre åt den eld som brann för den rätta kulturen. Detta något blev ABBA.

Redan under den jublande triumfnatten i april i Brighton 1974 med ”Waterloo”-segern fick Stikkan en föraning om hur tonläget framöver skulle bli. SVTs utsände, Ulf Gudmundson, kom med mikrofonen i högsta hugg, med det famösa påståendet till den segerrusiga Stikkan: ”Förra året gjorde ni en schlager om hur man ringer till varann, det här året gjorde ni en schlager om hur 40.000 människor dog, cyniskt uttryckt.”

Sveriges Television och Sveriges Radio präglades under större delen av 1970-talet av vänstervågen som bröt fram i Europa under 1968. Många av de radikala akademikerna och journalisterna från 68-vågen etablerade sig nu inom press, radio och TV. Inom musikbranschen växte den alternativa Musikrörelsen fram och fick allt större utrymme. Utrymme som inte var i relation till musikens eventuella kommersiella framgång utan i relation till de sympatisörer som nu fanns i alla media.

Den progressiva musikrörelsen var i högsta grad aktiv under den första halvan av 70-talet. Man gick upp till kamp ”för en levande progressiv musikkultur, en musik som aktiverar oss, ger uttryck för oss själva och den tid vi lever i”.

      LÄS MER: Paul Paljett – då och nu

1973 bildades aktionsgruppen Rädda Radion. Deras kraft var att avskaffa radions topplistor som man ansåg bidra till att konservera musiksmaken, till förmån för de multinationella skivbolagens ”imperialistiska Coca Cola- kultur”. Målen var att stoppa Tio i Topp, Kvällstoppen och Svensktoppen, av lyssnarna älskade program som varje vecka drog miljonpublik.

Musikrörelsen lyckades stoppa Tio i Topp, sista programmet sändes 29 juni 1974. Året därpå var det dags för Kvällstoppen, ett program som speglade skivförsäljningen i Sverige. Programmet ansågs konservera musiksmaken och gynna grupper som ABBA, som sålde så bra att de spelades flitigt i programmet. 19 augusti 1975 lades Kvällstoppen ner.

Däremot förlorade man slaget om Svensktoppen. Musikrörelsens främsta generaler i denna kamp var Aftonbladet. En av tidningens reportrar (!) skrev en fyra sidor lång anmälan till Radionämnden. Han krävde att Svensktoppen skulle läggas ner eftersom programmet ansågs bryta mot Sveriges Radios avtal med staten om ”god underhållning” samt att ”upplysa om nuets händelser”. Radionämnden tog märkligt nog anmälan på största allvar och det ledde till att både radions underhållningschef Stig Olin och radiochefen Otto Nordenskiöld kallades till förhör. I februari 1976 kom beslutet: Svensktoppen fick leva kvar. Två ledamöter reserverade sig mot beslutet.

Naturligtvis kom inte heller Sveriges Television undan med äran i behåll under det ”progressiva” 70-talet. ABBA:s vinst gjorde ju att SVT ytterst motvilligt ”tvingades” hålla i den stora Eurovisionfinalen 1975. Ett beslut som inte gillades av flertalet anställda. Till den stora finalkvällen i Älvsjöhallen var inte ens ABBA inbjudna, varken som publik eller för att presenteras på scen.

Däremot var SVT-anställda mer välvilligt inställda till alternativa schlagerfestivalen som hölls samtidigt i ett gigantiskt tält på Storängsbotten i Stockholm. TV2 sände tältjippot. Än en gång höll Aftonbladet hög profil. ”Här börjar en musikrevolution” ropade en rubrik i tidningen ut. (Tidningens krönikör Åsa Moberg hade för övrigt 1974 sågat ABBA:s ”Waterloo”-seger i Brighton med orden ”en fyllefest för barbiedockor”).

Tältfestivalen drog 12.000 i publik och med i stort sett hela musikrörelsen på scen. Bland de många organisationer som stödde detta vänstermanifest fanns enligt programbladet bland andra Sveriges Radios producenter. Hur det gick ihop med företagets krav på opartiskhet var det ingen som frågade sig.

Att SVT året därpå hoppade av Eurovision Song Contest kom som en logisk följd av detta. Beslutet togs efter en omröstning på ett stormöte på TV2. Man tackade nej med motiveringen att musiken där var ”minsta gemensamma nämnare för pseudoeuropeiskt musikliv, där den nationella och artistiska egenarten är utslätad”.

      LÄS MER: Belfrage möter Svante Thuresson – ”Melodifestivalen är ett stort, hemskt jippo”

Inom Sveriges Television togs beslut om program i stormöten där de mest högljudda vann. Ett av de fåtal underhållningar som SVT gjorde med ABBA var ”ABBA-Dabba-Doo!!” (1976) där producenten Leonard Eeks programförslag kritiserades med argument som ”Varför ska vi lägga ner pengar på en grupp som redan tjänar så mycket pengar?”

Sveriges Radio drev en hård linje mot den kommersiella musiken företrädd av ABBA. Ungdomsredaktionen på P3 leddes 1975 av Christer Eklund som var öppet kritisk mot ABBA. Det var han inte ett år tidigare då han i egenskap av saxofonist medverkade som musiker på ABBAs ”Waterloo”.

Argentina-födda radiojournalisten Ana Martinez hjälpte ABBA med spanskt uttal då gruppen spelade in en LP innehållande spanska versioner av sina låtar. Detta var naturligtvis inte populärt bland hennes kollegor på Sveriges Radio. ”Jag kallades till ett inkvisitoriskt möte bakom stängde dörrar”, har hon berättat i senare. Hon beskylldes för att samarbeta med ”den där kapitalisten som förgiftar P3-kanalen med sötslemmigt äckel och knuffar undan folkets rättfärdiga sånger”.  Ana Martinez blev utfryst och utstött efter detta ”brott”. Svensk press var inte bättre i sin behandling av ABBA.

      LÄS MER: Ana Martinez -“Han gjorde mer för att motverka förtryck än tusen granskande reportage”

1974 bildades SOM (Svenska Oberoende Musikproducenter). I den skrift som föreningen gav ut inför sitt 30-årsjubileum skriver man: ”Den då (1974) så betydelsefulla dagspressen var mestadels på ”rörelsens” sida och det behövdes i princip ingen annonsering. Många journalister var själva delaktiga som musiker eller på annat sätt i musikrörelsen.”

Dagstidningar som Aftonbladet och DN ignorerade eller kritiserade ABBA ständigt. Maria Schottenius bevakade ABBAs Tysklandsturné i mitten av 70-talet för Aftonbladet och minns nu själv ”en lite knivig balansgång med hemmaredaktionen” som utsänd reporter.

Musikrörelsens agg gentemot ABBA blev ju inte mindre genom Stikkan Andersons höga profil. Stikkan var bäst och visste bäst, åtminstone om man får tro honom själv. Han tjänade pengar åt ABBA och sig själv och det stack han inte under stol med. Han älskade att provocera, och inga var så lätt provocerade som musikrörelsen. Många var de tv-debatterna där Stikkan fick klä skott för sin syn på kommersiell musik.

Vänstervågen dog så småningom ut och skivbranschen blomstrade mer än någonsin. ABBA själva har aldrig öppet kommenterat den utfrysning man var utsatt för, det där var mera Stikkans bord tyckte man. Men självklart blev de påverkade av att ständigt bli misstrodda och kritiserade för något de själva tyckte var så troligt roligt- att skapa musik som de själva och miljoner andra gillade.

Så, grattis på 90-årsdagen Sveriges Radio! Det är mycket som hänt och förändrats under 90 år. Endast Sveriges Radios hyckleri och dubbelmoral består.