Vi måste prata om erfarenhet istället för ålder

Kan du inte skriva för oss och göra våra röster hörda? För vi vill gärna bidra. Mer. Och känna oss behövda. Det är så trist att känna sig förbrukad och gammal. Så sa personen bredvid mig på planet ner till Aten dagarna innan folkomröstningen – den som många pratade om och där tidigare erfarenheter var så centrala för förståelsen. En månad tidigare hade jag fått samma önskan vid en nätverksträff där erfarenhet – inte ålder – är viktig.

Att erfarna kvinnor och män har ett uppdämt behov av att få berätta sin berättelse och dela sina erfarenheter är intressant. Åldersupproret och nystartade News55 är exempel på detta. I en debattartikel skrev flera erfarna, som inte känner igen sig i beskrivningen av att vara äldre, om hur de med oro ser på samhällsutvecklingen och att de inte längre får gehör för sina åsikter. Att så få väljer att stanna upp och lyssna på deras berättelse är kanske än mer intressant. Detta samtidigt som vi tenderar att falla offer för en slags neonarcissism och förföras – eller förfäras – av alla lyckade händelser i våra liv som vi sprider på Facebook och Instagram. Där vi dessutom helst ska se släta och vackra ut – erfarenheterna får inte synas. Intresset för samtalet om vad vi gör och vad vi har gjort tycks minska. Framförallt efterfrågas samtalet om lärdomarna av våra erfarenheter alltför sällan.

“Vår tids erfarna medborgare spelar inte längre bridge och jagar rabattkuponger”, säger Anna Jonsson.

I stället för att vara åldersfixerade bör vi värna om erfarenheter och den viktigaste resursen i vårt samhälle – kunnandet! Vi har alla så mycket att lära av varandra, särskilt i ett samhälle där vi blir alltmer specialiserade och smala i såväl vårt kunnande som vårt tänkande (i avsaknaden av perspektiv). Risken om vi inte förstår hur och vad vi har att lära av varandras kunnande kommer med säkerhet leda till ett lite dummare samhälle. Vissa sådana tendenser ser vi redan. För trots flera initiativ verkar det vara svårt att få gehör för att lyfta fram lärdomarna och kunnandet.

Jag vill därför bidra till kunskapen och debatten om ett klokare men också inkluderande samhälle där allas erfarenheter – oavsett ålder – vädersätts genom att lyfta fram tre punkter.

För det första, så har vi i Sverige en omogen syn på ålder, och för den delen i vissa avseende också kunskap. Hur ofta hör vi inte folk prata om livet efter 65, om att man känner sig förbrukad redan vid 50 eller funderingar på om man blir tant eller gubbe vid 40. Att vi ens pratar om livet på det sättet är sorgligt. Det är inte med en siffra livet slutar, men det är inte heller då det börjar – som vi när vi ålderskrisar kanske tror. Livet fortsätter och byggs på med nya erfarenheter och nya kunskaper. Vi lever livet i olika faser och med det kommer olika lärdomar.

För det andra, vi måste bli bättre på att se och höra varandra. Vi har mycket att lära om hur till exempel teatern eller akademin ser på erfarenheter och inte allra minst vid de ledande och Nobelbelönade lärosätena i USA. Där pratar ingen om ålder – bara erfarenhet. Inte heller i presidentvalkampanjen är ålder en fråga. Jämför det med frågorna om vad våra politiker ska göra efter att man har fyllt 50. Det är med ålder som med kön och etnicitet. Vi har bara att vinna på att söka oss till de som kan komplettera oss, kan utmana oss i vår tanke och få oss att antingen tänka nytt eller slipa våra argument. Intresset för andra och oliktänkande är det som gör oss rika. Ointresset gör oss fattiga, eller som Bo Rothstein uttryckt det; ”Att bara prata med dem som tycker som en själv är generalreceptet för att bli riktigt dum i huvudet.”

För det tredje, det generationsskifte vi står inför beskrivs ofta som en utmaning. Det är hög tid att se detta som en möjlighet. Vår tids erfarna medborgare spelar inte längre bridge och jagar rabattkuponger. De, precis som de yngre, jagar kunskap och nya erfarenheter – men framförallt jagar de tillfällen att få dela med sig och känna sig behövda. Vi behöver därför bli bättre på att visa större tillit och respekt för varandra. Eller som Anna Felländer ska ha uttryckt det om framtiden: ”Tillit är den nya tillgången. Tid den nya valutan.” När samhället förändras allt snabbare blir det också ännu viktigare att förstå hur vi bäst kan tillvarata erfarenheter och kunnande för att snabbare och bättre än andra utveckla ny kunskap och nytt kunnande.

Ett inkluderande samhälle är ett starkare samhälle. Därför behöver vi också värdesätta allas erfarenheter och inte fixera eller avgränsa oss genom att prata om ålder.

 Anna Jonsson
Docent i företagsekonomi,
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet