Politikerveckan i Almedalen, juli 2010. Dåvarande arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) konfronteras av en reporter på Aftonbladet på Visby flygplats med anklagelser om att han påstås ha köpt sex. Littorin avgår med omedelbar verkan från alla politiska uppdrag. Den 10 juli hängs han ut med rubriken: ”Sålde sex till Littorin, Anna, 30: Han betalade redan i hallen – 2 000 kronor kontant”.
Mest läst i kategorin
Den prostituerade ”Anna” förblev anonym, det blev ingen rättsprocess och Aftonbladet kunde inte styrka anklagelserna. Men Littorin drabbades med sannolikt lika stor kraft som om han hade straffats i domstol.
End of story, kan man tycka. Men drygt sju år senare aktualiseras fallet igen.
USA:s världsberömde mediemogul Harvey Weinstein avslöjades av New York Times för att i decennier ha sextrakasserat kvinnor, bland andra världskända skådespelare som Gwyneth Paltrow och Angelina Jolie. Han föll handlöst från piedestalen, fick sparken och frun tog omgående ut skilsmässa. Men, till skillnad från Aftonbladet, fanns där ett stort antal kvinnor som trädde fram med namn och berättade de mest häpnadsväckande historier. Bland annat tvingades en kvinna åse hur Weinstein onanerade i en blomkruka. I spåren av den här skandalen har miljontals kvinnor runt om i världen under hashtaggen #metoo vittnat om hur de har sextrakasserats.
LÄS MER: “Lär er be om ursäkt, politiker!”
I några fall här i Sverige har personer på Facebook anklagats med namns nämnande, bland andra en journalist på Aftonbladet.
En polisutredning mot personen har lagts ner, men anklagelsen hänger kvar.
Det har föranlett Aftonbladets publisher Sofia Olsson Olsén att göra följande uttalande:
”En kvinnlig medieprofil anklagar en av våra medarbetare för en våldtäkt som ska ha begåtts 2006. Hon har framfört anklagelserna förut. Då anonymt. Nu publicerar hon vår medarbetares namn i ett inlägg på Instagram. Polisen utredde anklagelserna 2012. Förundersökningen lades ned för att brott inte kunde styrkas. Det är polisen som utreder, åklagarna som åtalar och domstolarna som dömer. Det är viktiga principer i en rättsstat.”
Åter till fallet Littorin. New York Times visar journalistik när den är som bäst: underbyggd med ett stort antal källor, saklig och sann. Tidningen kan med tillförsikt se fram mot den stämning Weinstein har hotat med.
LÄS MER: “De är som två apor som klättrar runt kontrollbordet i ett kärnkraftverk”
Aftonbladets ”scoop” om Littorin var motsatsen: Skvallrigt, dåligt underbyggt och snaskigt. Men Littorin, som nu tagit upp sin politiska karriär igen och visar upp ett lyckligt familjeliv, skriver ändå på Facebook:
”Jag vill verkligen gratulera Aftonbladet till den höga pressetiken och det goda omdömet, att man verkligen lyssnar på Pressombudsmannen och inte namnger en anklagad person, inte ens när det påstådda offret ifråga framför sin anklagelse offentligt. `Det är polisen som utreder, åklagarna som åtalar och domstolarna som dömer. Det är viktiga principer i en rättsstat´, skriver Aftonbladets publisher. Och pressombudsmannen påminner: `– Och tänk på att en misstänkt person i lagens mening är oskyldig fram till en fällande dom.’”
Littorin fortsätter:
”Så tack Aftonbladet för denna rakryggade journalistiska princip som ni så vältaligt argumenterar för.
Man skulle kunna tro att detta är ironiskt skrivet, men det är det inte alls. Jag menar det verkligen. Det är möjligen bara lite märkligt att principen infördes först när det var en av de egna allra mest välkända profilerna som var den påstådda förövaren. Men bättre sent än aldrig!”
LÄS MER: “Därför höjer jag en skål för Sveriges alkoholmonopol!”
Ingen hämndgirighet från Littorin alltså. Och självklart har Olsson Olsén rätt i att en friad medarbetare inte ska hängas ut. Men media, framförallt kvällspressen, måste göra upp med dubbelmoralen. Jag som levt ett halvt arbetsliv i journalistiken, har ju sett enormt många exempel på hur en etisk måttstock gäller när man bevakar politiker och så kallade kändisar, och en helt annan när det handlar om journalister som i många fall är precis lika namnkunniga och där det så kallade allmänintresset är precis lika stort.
För en tid sedan dömdes en högt profilerad och ansedd journalist till fängelse för grovt rattfylleri, våldsamt motstånd och hemfridsbrott mot två personer. Skandalen kryddades av rasistiska utfall. ”You will burn”, skrek personen och hotade med uthängning i sin tidning. Tänk om motsvarande skandal hade inträffat med en namnkunnig politiker eller kändis?
Jag har tidigare i News55 skrivit om hur media och dess ansvariga utgivare närmast konsekvent vägrar att erkänna fel, så fort det handlar om bristande omdöme och etik.
Tänk om Olsson Olsén kunde ha den goda smaken att be Sven Otto Littorin om ursäkt för det publicistiska bottennapp som kom att förstöra hans liv i åratal?
FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet