Almedalsveckan är mer än ett politiskt spektakel 

Nästa sommar fyller Almedalsveckan 50 år. Starten brukar beskrivas som det tal dåvarande utbildningsministern Olof Palme höll från ett lastbilsflak vid Kruttornet i Almedalen, som faktiskt inte är en dal utan en öppen park i Visby.

      LÄS MER: Vi gjorde för lite för att stoppa rasism och utanförskap

Resten är historia, som det heter. Många har försökt dödförklara veckan men varje år blir den i stället större och större och större… Nu är den jättestor! Sedan millenieskiftet har antalet seminarier och diskussioner ökat från ett 50-tal till flera tusen!

Detta är Sveriges största politiska mötesplats – öppen för alla som vill och kan närvara. Alla möten är kostnadsfria, evenemangen organiseras och betalas av de partier och organisationer som är på plats.

Flera länder har inspirerats och kopior finns bland annat i Danmark, Norge, Estland och Lettland. Sydkorea och USA har haft observatörer på plats. I de nordiska länderna har man ungefär samma avslappnade attityd till makthavare, men för journalister från andra delar av världen ter det sig ytterst märkligt att se svenska statsministrar och regeringsmedlemmar, iklädda shorts, t-shirts och sandaler, röra sig fritt bland ”vanliga” människor.

      LÄS MER: Gör tidsandan oss sjuka?

En vän till mig, tidigare socialdemokratisk politiker, konstaterar att deltagande i Almedalsveckan tvingar alla till noggranna förberedelser och vässade argument. Möjligheten att fånga in andra opinionsbildare och journalister får inte slarvas bort. Därmed, menar han, bidrar alla seminarier och möten till att utveckla den politiska och samhällskritiska diskussionen.

Och vet ni, det delas även ut pris till bästa lobbyist. Tänk, om detta pris i år kunde gå till News55 …

Det är givet att märkliga tio-i-topp-listor på bästa minglet, snyggaste klädseln, vackraste solbrännan och andra fånerier drar ned helhetsintrycket, men sådant går det ju att skratta åt eller bara strunta i.

Andra kritiserar Almedalsveckan för att vara för stor och för svulstig. Det kan säkert vara så, bortåt tusen journalister och 35 000 deltagare kan avskräcka. Många viktiga frågor kommer helt bort. Men hellre stor och svulstig – än liten och tråkig!

Det uppenbara bekymret är bristen på sovplatser, hotellen är bokade redan året innan. Å andra sidan kan hotellkostnader på 4 000 kr natten ruinera en genomsnittlig inkomsttagare. Så många tältar, bor på båtar, hyr in sig hos goda vänner eller är uppfinningsrika på andra sätt.

      LÄS MER: Vill du leva längre? Bli “kulturtant”!

Ett allvarligare hot mot den fria och otvungna stämning, som faktiskt råder under veckan, är de odemokratiska krafter som nu träder ur skuggorna och söker strålkastarljuset.

Nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen är det senaste exemplet, som i sin tur får andra organisationer att vilja bojkotta Almedalsveckan. Ingen vill ha nazister på sina möten, men att hela övriga samhället skulle gå i spinn är inte rimligt. Ge dem inte möjlighet att (bland de egna sympatisörerna) odla denna offer-roll.

Om allt fler väljer bojkott – och Almedalsveckan går i graven – ger vi nazisterna makten att bestämma var och hur vi andra ska mötas.