Brännmärk IS som djävulsdyrkare

Dagen efter IS-attacken som dödade 84 personer och sårade mängder på Nice paradstråk Promenade des Anglais pratar jag med vår granne Gérard här i Antibes. Han är hålögd och dyster.

”Vi skulle ha åkt till Nice och firat, men fick inte slutgiltigt klartecken från våra vänner där om att träffas. Så i sista stund bestämde vi att åka till Cannes istället och fira med min svåger. Vi kunde varit döda nu. Jag har inte sovit många minuter i natt som du förstår.”

      LÄS MER: Pr-experten: “Avgå Miljöpartiet!”

Gérard är 70 år, en storväxt, sävlig man som ser ut som Alfons pappa. Han har svårt att röra sig eftersom han går med ett mer eller mindre konstant ryggskott. En vänlig man, den fredligaste person som man kan tänka sig, som älskar sin trädgård och vårdar sina citronträd.

Ett lätt mål för en terrorist som bestämt sig för att meja ner människor, lemlästa och döda, genom att köra sin lastbil genom den firande folkmassan. Frankrike har nu på kort tid upplevt tre IS-dåd.

Den 1 juni dödades två poliser i sitt hem i Magnanville, på Frankrikes Nationaldag den 14 juli kom dådet i Nice och den 26 juli i en kyrka i Saint-Etienne- du Rouvray, där den katolske prästen Jacques Hamel, 84 år, under själva mässan fick halsen avskuren. En rituell bestialisk avrättning i en kyrka!

      LÄS MER: Hängmattan som alla pratar om – låg någon i den under semestern?

Thomas Idergard, tidigare en duktig och tongivande PR-konsult i min bransch, som nu står inför sin katolska prästvigning, skrev på Facebook att han förutsatte att de svenska partiledarna som en man skulle fördöma detta hemska nidingsdåd. Och fick konstatera att fördömandena mot just detta IS-dåd var lama eller lyste helt med sin frånvaro.

Frankrikes president François Hollande har förklarat att ”kriget mot IS ska föras med alla medel” och påven Franciskus sade i Polen att ”världen är i krig och kriget är inte mellan religioner”.

Två reaktioner här sticker ut. Le Monde skriver i en glimrande vass analys om ett land ”mellan vana och vanmakt” (min översättning).

Genom dessa IS-dåd har människor tappat sin trygghet, att det finns fredade zoner där man kan känna sig säker. Våldet kan slå till precis var som helst. Det leder till en grundläggande nationell depression, håglöshet och förtvivlan (abattement på franska).

Den andra reaktionen är att slå tillbaka. Högerextremister talar om att ge igen med samma mynt – att slå till mot moskéer och invandrartäta områden. Opinionsinstitutet iFop visar att bara 51 procent av franska folket skulle fördöma ett ”anti-islamskt attentat”.

      LÄS MER: ”Någonting hände med ”vår” tiggare Viktor”

Halva folket skulle alltså ha förståelse, även om de inte skulle gilla det. 10 procent skulle applådera!

Tänk er tanken: Ett 2017 där IS-terrorister fortsätter döda civila, samtidigt som rasister och högerextremister attackerar moskéer och invandrartäta områden.

Ett ljus i mörkret ser jag i fransk TV, när katolska präster och imamer nu gör gemensam sak om att det måste ”byggas broar inte murar i samhället”.

      LÄS MER: När är en nyhet en nyhet i dagens medielandskap?

Det är hoppingivande, men räcker inte. IS dödar fler muslimer än andra troende. Tänk om imamer över hela världen skulle brännmärka IS som djävulsdyrkare – som den ondskans sekt som står mot alla religioner och mot all sekulär humanism i världen.

Ingen gud kan väl uppmana till bestialiskt dödande av civila, inte minst små oskyldiga barn och i utbyte mot en ”martyrdöd” utlova 72 jungfrur på andra sidan? En sådan ”gud” skulle vara en djävul och de som tillbad honom alltså en djävulssekt.

Muslimerna har inget särskilt ansvar, det är inte det jag menar, men deras hårda och aktiva avståndstagande skulle väga tyngre än någon annan religiös riktning eftersom IS mördar i Allahs namn.

Ingen, oavsett tro eller bakgrund, ska behöva bli offer för våldsbejakande extremism, det står skrivet i blod denna sommar i Frankrike.

      LÄS MER: Förr var man känd för vad man gjorde – idag är man känd för ingenting