Dagens cyklister är trafikens anarkister

Det är inte bara jag som har insett cykelns fördelar. Varje dag rör sig ungefär 120 000 cyklister på Stockholms gator. Men i takt med det ökande cyklandet har också en sorts laglöshet spridit sig. Vi har ingen riktig cykelkultur där vi följer gällande trafikregler utan cyklisterna lever som de fredlösa.

LÄS MER: Inför hjälmtvång för alla cyklister

Cyklisterna i Stockholm är trafikens anarkister. Det är förenat med livsfara att ge sig ut på cykel i Stockholm idag. Och faran kommer inte från bilisterna utan från andra cyklister där många tycks vara besatta av djävulen.

Varje gång jag stannar vid ett rödljus är det garanterat minst två, tre cyklister som kör mot rött. Och när jag står längst fram i en korsning eller vid ett övergångsställe blir jag alltid uppvaktad av ett antal cyklister som ska förbi. Antingen ställer de sig oblygt före mig eller så försöker de tränga sig förbi. Flera väljer att cykla på övergångsställen och andra på trottoarer. Alla har bråttom och ska fram först. Till varje pris.

Jag har länge tyckt att situationen i Stockholm är ohållbar. Sedan gav jag mig ut på en cykeltur på Skeppsbron i Stockholm och insåg att det jag tidigare upplevt bara var en vindpust mot att ge sig ut på en av Stockholms cykeltätaste gator. Cyklisterna var fullständigt hänsynslösa. Jag höll på att bli prejad åt sidan vid flera tillfällen. Mitt tempo var inte tillräckligt högt för en del. Vissa körde extremt fräckt och förutsatte att jag skulle lämna plats för dem, trots att det inte fanns någon plats att lämna. De bara trängde sig förbi med hjälp av en knuff.

Det har gått så långt att jag i dag är mycket mer orolig för cyklisterna än för bilisterna. De senare kan trafikreglerna och håller dem. Och de allra flesta lämnar plats för oss cyklister.

På 70-talet var det populärt med en pinne som stack ut från cykelns pakethållare för att hålla bilister på behörigt avstånd. Det kanske är dags att återinföra den? Men denna gång för att freda sig mot cykelgalningarna.