Har veganismen gått för långt?

Veganismen växer, den saken är klar. I Storbritannien har antalet övertygade veganer fyrfaldigats mellan 2015 och 2019, i USA har trenden växt med raketfart och nog har de blivit många fler också i Sverige.

På en pizzeria i min närhet erbjuds den hungrige en helt separat veganmeny. Burgare av vegantyp serveras på snabbmatskedjan. Kinakrogen garanterar att vissa rätter är lagade för just veganer. I matbutiken är märkningen tydlig: “Vegan Friendly” står det på burkar och förpackningar, som fyller egna hyllor. Och i augusti lanserar Ikea sina nya köttfria köttbullar för att fresta fler kunder !

Att kockveteranen Leif Mannerström nu figurerar på stora affischer som vegan är ett bevis för det ökande intresset, även om det just i hans fall inte handlar om någon total omsvängning i köket. I själva verket är han kanske bara en av många matlagare som allt oftare har grönt i grytorna.

Vad det handlar om är helt enkelt att veganerna har valt bort alla animaliska produkter, både när det gäller livsmedel och när det handlar om exempelvis kläder och skor. Ingen skinnjacka, absolut inga pälskragar, väskorna är av plast. Och produkter som tagits fram efter djurförsök är bannlysta.

Till skillnad från vanligare vegetariankost (s k lacto-ovo-vegetarianer) förekommer alltså ingen ost, inga ägg i mathållningen. Heller ingen honung.

Kläder ska helst göras av växtfibrer: lin och bambu är bra. Men för att vinna veganernas gillande måste konfektionsindustrin också hålla koll så att exempelvis inte färgämnen som används till textilier är animaliska. Ull går bort (trots att fåret både behöver och överlever klippning) liksom siden – det är ju förvisso ett djur, silkesmasken, som jobbar ihop de där fibrerna som ofta förvandlats till festblåsor och finslipsar, det kanske är lätt att glömma när fåfängan slår till och tyget är förföriskt mjukt …

En sann vegan går inte in i en djurpark, åker inte turistisk hästskjuts, hur charmigt det än må verka. Cirkus? Nej! Fisk i akvarium? Icke. Livet blir nog tämligen komplicerat, “fällorna” lurar överallt och det är kanske inte alltid praktiskt genomförbart eller ens möjligt att hålla på veganismens ordningsregler.

Den stora frågan är om veganer lever ett friskare liv än allätarna. Ett definitivt och entydigt svar på den frågan hittar jag inte, för här handlar det inte bara om fakta, det handlar också om etik och tro. Usel djurhållning vill förstås ingen ha. Men att gå över till kläder som gjorts av konstfiber är inte heller en klockren miljövinst, eftersom det också handlar om energi- och vattenförbrukning och annat som rör tillverkningsprocesserna.

Att det är klokt att öka sitt intag av grönt och frukt, det är dock alla tämligen överens om. Det märks också i dagligvaruhandeln. Allt fler väljer växtbaserad föda utan att definiera sig själva som vare sig vegetarianer eller veganer. Och den som tänkt ordna en liten middagsbjudning kan numera behöva sondera terrängen, inte bara kolla eventuella allergier utan helt enkelt fråga: vad äter ni inte? och vara beredd att ändra i menyn.