Därför räcker det långt med att bara vara mormor

Det är populärt med faktaböcker. Trots att vi är välutbildade och erfarna bär vi uppenbarligen på mycket osäkerhet. Så varför inte – ännu – en handbok, denna gång i konsten att vara mor- eller farförälder. Med viss skepsis tog jag mig därför an Erik Sidenbladhs nysläppta bok Hjälp, vi har fått barnbarn! (Bonnier Fakta, 2016).

Sidenbladh är journalist och det präglar boken, som är lättläst och befriad från pretentiösa forskningsrön och fotnötter. I stället är det vänner och bekanta som får bidra med erfarenheter och råd.

Genomsnittsåldern för att få barnbarn är i Sverige 51 år för kvinnor och 54 år för män. Redan där anas ett dilemma. Vid denna ålder är de flesta fortfarande yrkesverksamma och aktiva även på sin fritid.

      LÄS MER: Lena Adelsohn Liljeroth: Omgiven av träd, ålder och ursprung

Detta är en igenkänningsbok, såväl för den som har en bra relation till barn och barnbarn – men också för den som inte har det – eller som inte ens har eller någonsin kommer att få egna barnbarn. Familjer ser inte heller ut som förr; en ensam förälder med ett barn är en familj liksom regnbågsparet, vars barn kan ha uppemot åtta mor- och farföräldrar!

Men boken innehåller kloka generella tipslistor: Sänk ambitionsnivån är ett gott råd. ”Tänk på att du inte behöver göra så mycket med barnbarnet. Det räcker långt med att bara vara. De flesta barn idag är överstimulerade.”

Favorisera inte heller något av barnbarnen och lägg inte ut bilder på Facebook, utan att kolla med föräldrarna. Ett litet barn är gulligt när det leker naken på gräsmattan – men samma bild är inte lika uppskattad när barnet kommer i tonåren.

Att vara mor- eller farförälder är att vara annorlunda, och ha rätt till att vara det. Att låta saker och ting ta sin tid, att inte ha bråttom. Att säga ”ja” i stället för ”nej”. Men att få barnbarn är också en insikt om att man blivit äldre. Orken finns inte på samma sätt. Ljudnivån kan ibland bli plågsam. Tidningen förblir oläst när barnbarnen sovit över och köket ser ut som en tromb dragit fram.

      LÄS MER: Lena Adelsohn Liljeroth: Därför ser jag gärna fler tårar i politiken

De är också som det ska vara, konstaterar Sidenbladh. Vi behöver inte tävla med föräldrarna. Hans budskap skulle därför kunna sammanfattas i sentensen: Bry dig inte om att uppfostra barnbarnen men ge av din tid – det är en investering som lönar sig.

När jag själv fick mitt första barnbarn blev livets skörhet påtaglig. De egna barnen föddes i en period när mycket annat hände. Livet rullade på. Men med dotterns knappt tre kilo lätta pojke i famnen blev jag påmind om livets ändlighet, en form av dödsrädsla ja, men samtidigt tacksamhet över att en ny varelse fötts. Ett barn är inte något man ”skaffar”, det är en gåva.

Nyligen tittade denne lille kille kritiskt på mig och sade: ”Du är gammal och skruttig, mormor, men jag ska ta hand om dig!” Och med skruttig menade han rynkig… Jag försöker se det som ett bevis på att relationen har lönat sig.

Min förhoppning är därför att ”Hjälp, jag har fått barnbarn!” inte bara läses av farmor och mormor, utan lika väl av morfar och farfar.

/Lena
mormor till Hugo 5, Ebbe 2 och en till på väg