Det är inte fel på nejsägarna – det är fel på EU-byråkratin

Är dom inte kloka? Britterna! Det är den känsla som skapats av Brexit-rapporteringen efter midsommaraftonens besked. På nätet ser jag att i Storbritannien bor 64,5 miljoner människor. Det innebär att någonstans mellan 25 och 33 miljoner britter inte vill vara med i EU utan sade nej. Den intressanta frågan måste väl vara varför!

      LÄS MER: Brexit kan vara en seger för förnuftet

Ett försök till analys gjordes dagen efter folkomröstningen av Staffan Sonning i London. Enkel och tydlig: En anonym, maktfullkomlig EU-elit och enligt NEJ-sägarna en alltför stor arbetskraftinvandring till Storbritannien.

Hittills har själva rapporteringen gett Brexit-anhängarna rätt. Jag vet snart allt om ”elitens” syn på det engelska valresultatet. Rapporter om valutaförändringar, börser och kursras. Bankekonomer och näringsliv har fått goda chanser att beklaga sig över hur deras organisationer kommer att drabbas. Självklart är det viktigt, men man kan se saker från många håll.

Minst 25 miljoner britter vill inte vara med i EU britter är förmodligen oroliga för den stora arbetslösheten, sjukvården och dom kanske tycker att skolorna inte fungerar så bra för den anonyma massa som vi sällan läser om och som vi aldrig ser i TV-rutan, utom när dom ställer till något helvete, som att rösta nej.

      LÄS MER: Roten till det onda är känslan av att inte räknas

Jag tror verkligen på EU. Jag skräms också av den tendens till splittring som Brexit innebär, men jag skräms ännu mer av bristen på förståelse för vad så många miljoner EU-medborgare tycker. Dom kanske tycker som jag. Tänk om dom också tycker att den oerhört viktiga fredsroll, som var grunden för EU, har hamnat i skuggan av ekonomiska intressen.

Dom kanske också någon gång vill se tecken på att människors välstånd och vilja är viktigare än varors fria rörlighet. Dom kanske också undrar vem dom skall vända sig till när dom är missnöjda! Vet ni? Jag har inte en aning! Efter Brexit-beskedet har jag verkligen försökt komma på vilka de fem viktigaste personerna i EU är. Dom har ju, trots allt, stort inflytande över mitt liv ändå. Jag fixar det inte!

      LÄS MER: Sluta skydda den ekonomiska adeln!

De flesta av oss vet ungefär hur vår regering ser ut. Vi vet att vi kan skriva och säga vad vi tycker. Vi kan hitta adressen, och vi kan åtminstone inbilla oss att det har någon betydelse.

Jag tror att de engelska nejsägarna har rätt. EU är farligt anonymt i förhållande till sitt inflytande. Makt och anonymitet skrämmer och underblåser känslan av att vi måste värna vårt. Fler verkar nu ropa på folkomröstningar och så småningom utträde. Nationalistiska krafter får vind i seglen och höjer sina röster. Är det något som skrämmer mig så är det risken att EU skall splittras. Visst måste väl alla inse att i dagens snabba och sammanlänkade värld är det inte gränser vi behöver utan samarbete.

      LÄS MER: Därför går förtroendet för samhället sönder – och det här kan vi göra åt det

Min slutsats: Det är inget fel på de brittiska nejsägarna utan det är fel på EU-byråkratin och det felet måste repareras eftersom EU idag är den tryggaste vägen framåt.