Det nya Lort-Sverige gör mig deppig

En ung mamma med en liten flicka i handen, barnvagn och ett hamburgermeal i den andra tappar den lilla burken med ketchup på trottoaren när vi väntar på grön gubbe. ”Åh, förlåt” säger hon till två eleganta unga kvinnor bredvid, ”Det gör ingenting” svarar de eleganta vänligt men inte böjer de sina friska unga leder för att plocka upp den förolyckade ketchupen inte. Tidens anda: låt skräpet ligga kvar. Råttorna äter sig stora i vår stad.

Jämförelsen haltar men jag känner mig lika förtvivlad som ”Lort-Sveriges” Lubbe Nordström, han som i radions första socialreportage 1938 avslöjade folkhemmets bristande hygien. Lorten var inte bara fysisk utan även själslig. En nationell angelägenhet. Lort-Sverige var utplånat på 70-talet. ”Suecia” var då som en ”nypolerad silverkopp”, konstaterade vi nyanlända. Allt glänste, gatorna doftade liljekonvalj. Detta var arbetarrörelsens förtjänst, förklarade magister Janne på ABF, renlighet var en jämlikhetsfråga. Renligheten gav folket värdighet.

”Du sörjer ditt förlorade svenska paradis”, tolkar min psykoterapeut. Jag tjatar om vår tids Lort-Sverige hela timmen.

Sörjer alla över 55 den förlorade svenska renligheten och de skräpfria svenska städerna? Enligt Håll Sverige Rent finns den typiske nedskräparen bland män 15-29 år. ”Könsdiskriminering, Gudmor!” protesterar äldste gudsonen. Har jag inte själv sett alla vackra stylade tjejer i höga klackar och med (äkta?) Pradaväska som slänger lattemuggar överallt och obekymrade vadar genom skräpet! ”Kommunen hänger inte med i skräputvecklingen, städningen är för dålig. Lägg inte skulden på oss unga” säger guddottern. Förlåt mig kära gudbarn men ni unga, ni fria, ha era picknicks i det gröna, sjung vackra sånger och plocka upp efteråt!

Med risk för att bli impopulär bland mina unga kära hävdar jag att aktörerna i det nya Lort-Sverige finns bland en yngre generation. Friska, välnärda, välklädda unga män och kvinnor har upphöjt den gamla devisen ”hel och ren” till ”maxad elegans”. Ändå smutsar de ner det offentliga rummet utan hänsyn. Handlar det nya Lort-Sverige om en generationsklyfta vars koder jag inte kan dechiffrera?

Menar de yngre att värdigheten sitter i individens kropp och kläder men inte i allas vårt ansvar för att hålla Sverige rent? Även de fattiga EU-tiggarna skräpar hejdlöst ner överallt. Bor man på gatan, hur skall man då kunna hålla rent? Däremot är det en skam att restaurangerna inte sopar rent eller plockar upp heltäckningsmattorna av cigarettfimpar på trottoaren. Restaurangerna kunde betala tiggarna för att sopa upp gästernas fimpar.

Nu får jag sluta grubbla över det nya Lort-Sverige. Hårda nypor behövs? Vintermånaderna bor jag i Benalmádena, nära Málaga, där tolereras inte smutsen. Grannarna slarvade med att plocka upp efter sina älskade hundar. Kommunen satte upp en skylt ”3000 euros i böter. Vi bevakar området!”. Mycket riktigt så dök polisen snart upp. Hundägarna upptäckte då plastpåsen för att plocka upp sina älsklingars avföring. Det fungerade.

En av mina nedstämda dagar under sommaren i stan då jag fruktar parker liknande gigantiska soptunnor så sker miraklet. Mot mig kommer några unga städänglar med gröna västar, beväpnade med plastsäckar och en lång pinne med en spik. ”Kommer ni att orka hela sommaren?” frågar jag. ”Det är klart. Vi får betalt. Ha en bra dag!”

Tack kommunen, tack gud, tack universum. Själv lovar jag att alltid leta efter en papperskorg när jag äter en pinnglass i värmen.