Med pannben av pansarplåt går det inte att diskutera

Dagen efter att USA:s väljare lät clownen Donald Trump bli president och ansikte för världens mäktigaste supermakt.

Dagen efter den hemska Kristallnatten för 78 år sedan, som betecknade kulmen på de våldsamma pogromerna mot judarna.

Men också dagarna efter en otroligt hätsk debatt om huruvida Grand Hôtel har rätt att självständigt avgöra vilka kunder och event de ska ta. Eller om Sverigedemokraterna (SD) har rätt att utifrån ”demokratiska rättigheter”, ”mötesfrihet” och ”yttrandefrihet” kräva att Grand Hôtel upplåter sina lokaler till en galafest för europeiska högerextremister. Som ska efterapa de finaste tillställningarna så till den milda grad att till och med menyn är identisk med den första Nobelfestens.
Jag fick en fråga av Svenska Dagbladet inför galan och uttryckte min uppfattning, Grand Hôtel borde tänka om och göra en så kallad pudel.

Detta kom också Grand Hôtel fram till, vi vet att det skedde efter kraftiga påstötningar och kritik från kunder och andra omvärldsaktörer. Min roll i detta var sannolikt helt försumbar.

Jag tycker det är rimligt att ett prestigehotell som Grand noga tänker över hur dess varumärke påverkas av att förknippas med de högerextrema, rasistiska och i vissa fall fascistoida grupper som finns i Europa. Jag menar också att det är en styrka att kunna medge att man gjort fel, såsom Grand gjorde i ett pressmeddelande. Nu anser Grand att ordern från SD aldrig skulle ha accepterats, alternativt när misstaget uppdagades borde kontraktet ha brutits.

Det kan vara en riktig eller felaktig bedömning. Jag tycker Grand gjorde rätt, andra vars omdöme jag respekterar säger att lokaler är lokaler och att man inte kan ha synpunkter på kunderna så länge de är beredda att betala.

      LÄS MER: Trump – tidernas största pajas

Men för mig är det också intressant hur diskussionen gått i mina kommentarsfält. En kavalkad av SD-are talar om för mig vilken idiot jag är och hävdar, vad jag än svarar, att ”mötesfriheten” och ”yttrandefriheten” är hotad. Jag försöker förklara att företag och organisationer, precis som individer, har rätt att ha en värdegrund och i enlighet med sin övertygelse avstå från vissa affärer. Så har jag till exempel tackat nej till att offerera medieträningar åt SD för att jag inte vill arbeta med dem. Vilket naturligtvis också betyder att jag säger nej till deras pengar.

Har de ”demokratisk rättighet” att få medieträning av mig så är det samma sak som att de skulle ha ”rättigheten” att tvinga Grand att ordna en högerextremistisk europeisk gala.

Ni hör väl ändå hur tokigt det låter?

Att SD-are spyr galla över mig är okej, det är inget synd om mig. Offerkoftan är SD:s arbetsmundering, inte min. Men bristen på förmåga att föra ett resonemang förfärar.

      LÄS MER: Därför ger jag aldrig i tiggarmuggen

SD låter som om de vore en förtryckt fackförening från 1900-talets början som tvingas hålla möten i skogen! Stackars kämpar i motvind. Alla är orättvisa och elaka mot dem. Så synd det är om dem alltid.
Och denna oförmåga att ens lyssna på andras argument! Det är som om de har pansarplåt istället för pannben som skydd för hjärnan – inga motargument når fram.

Detta för tanken osökt till Trump. Som påstod att valet var riggat innan det ens hållits och som stod och råskällde om att Hillary Clinton skulle sättas i fängelse dagen innan valet, för att dagen efter valet honungslent hylla henne för hennes insatser för USA. Råskäll, opportunism och full fart framåt kan få tyst på de flesta.

När jag var ungefär 14 år skrev jag ett specialarbete i skolan: ”Hitler, en studie i tyranni”. Jag kommer ihåg att jag tänkte: ”Hur kunde sådana massor av säkert schyssta och reko tyskar följa en sådan galning?” Idag har vi sådana som Putin, Trump, Erdogan, och Orbán vid makten och Marine Le Pen som står och stampar i kulisserna.

Kanske var en bidragande orsak till Hitlers förödande framgång alla de som inte orkade stå emot råskället och allt det tvärsäkra.

Alla som använder sin demokratiska rätt att vägra bidra till att göra Sverigedemokraterna rumsrena är värda en eloge.