Ett råd till dig som har åldern inne - för att sitta ned i bussen

Det var en av de där morgnarna då allt gått fel. Jag hade vaknat med en molande värk i en tand, väntat i nästan en timme i telefonkö till tandläkaren, äntligen fått en tid men då jag nu var på väg för att laga tanden var den första bussen inställd, jag hade glömt vantarna hemma och det var iskallt ute.

Och när jag äntligen hade trängt mig in i en proppfull buss, då började någon prata om min ålder.

      LÄS MER: Här är ålder en merit

Jag vände mig om, färdig att nita den ohyfsade gubben eller åtminstone leverera en svidande kommentar om att han minsann inte var så purung själv. Men innan jag hann göra något fortsatte han:

– Jag ville bara ge er min plats så att ni slipper stå.

Jag mumlade ett tack och sjönk ner på sitsen. Och gubben, som jag först tyckt såg ut som vilken liten grå farbror som helst men som jag nu hade omvärderat och funnit vara en förtjusande äldre man i brun filthatt, fortsatte prata med mig:

– Det är något konstigt med det här landet där unga människor tar plats i bussar och tunnelbanan och låter äldre människor stå. Därifrån jag kommer, skulle det aldrig hända.

      LÄS MER: Banken får vithåriga damer att viska “Det är inte meningen att vi ska finnas”

– Mmm, mumlade jag och sög på min onda tand.

– Och det är också underligt att människor här inte vill prata med andra människor utan bara stoppar hörlurar i öronen och glor på sina telefoner.

– Mmm.

– Det kanske är kylan, fortsatte han. Därifrån jag kommer är det aldrig så här kallt. Där blommar mandelträden nu och man kan äta färska jordgubbar. Fåglar sjunger och det är inte kolsvart klockan fyra på eftermiddagen. Det hjälper förstås till, funderade han.

– Jag ska till tandläkaren, sa jag kort och tittade demonstrativt ut genom fönstret.

Men han gav sig inte.

– Jag förstår. Ja, det är förstås aldrig roligt. Men vet ni vad, ni kan trösta er med att ni i alla fall har en tandläkare att gå till. I den stad jag kommer från finns det knappt en tandläkare att få tag på. De verkar ha flytt till andra länder där de ganska lätt får jobb.

      LÄS MER: Tandläkare drog ut tänder – utan diagnos

Och inte ens där tog det stopp.

– En annan tröst är att ni i alla fall har råd att gå till tandläkaren. Jag har förstått att det är dyrt i Sverige och många av mina landsmän drar sig därför för att uppsöka en tandläkare, trots att de verkligen skulle behöva det.

Där någonstans gav jag upp mitt mumlande och muttrande och berättade istället för honom att Ersta har startat en tandläkarmottagning som hjälper flyktingar. De har mottagning på söder i Stockholm, första besöket där är kostnadsfritt och man får då allmänna råd om tandskötsel.

Sen fortsatte vi att prata om hans barnbarn och mina barnbarn, om vilken musik och vilka böcker vi uppskattade och innan jag visste ordet av hade vi bestämt att vi skulle gå och fika en eftermiddag.

      LÄS MER: På väg till graven mötte jag en medmänniska

Bussen stannade och jag klev av. En äldre herre i brun hatt vinkade glatt till mig från ett fönster. Jag hade fått en vän. Det sägs ibland att det är svårt för oss äldre att knyta nya kontakter. Då har jag ett förslag – ta nästa buss.

Och tanden? Den är fixad för länge sedan och snart ska jag gå och fika och lära känna en ny människa. Livet leker.