Ge korsordet en framtid, fri från ålderssegregering!

Men ingen tycks uppmärksamma ett område där den är ofattbart stark. Och det är de unga som ständigt kommer till korta, ja de har faktiskt inte en ärlig chans, medan den äldre generationen har de rätta erfarenheterna och kunskaperna för att ta hem triumf efter triumf.

Jag talar om korsord.

Att lösa dessa mer eller mindre kluriga ordgåtor i intrikata rutsystem framhålls ofta som en utmärkt sorts hjärngympa. De små grå cellerna får motion medan de nyss tomt gapande rutorna fylls i. Rena medicinen, helt enkelt!

Visst har väl de allsmäktiga mobilerna tagit över hjärngymnastiken för väldigt många av oss, men en sann korsordsentusiast nöjer sig inte med Word Feud och Cross Boss. Papper och penna hör till, och endast den fege använder blyerts.

      LÄS MER: Några av oss sörjer handarbetets förlorade heder

Man kan fortfarande prenumerera på särskilda korsordstidningar, många veckotidningar har sida upp och sida ner med korsord i olika svårighetsgrader. Och rätta mig om jag har fel, men är inte korsorden ofta ett skäl att fortsätta ha dagstidning i brevinkastet?

Fast hur man än vrider och vänder på saken så är korsord en angelägenhet för äldre. Jag har svårt att hitta några yngre korsordslösare i bekantskapskretsen. Och jag förstår dem. Deras utgångsläge är inte lätt: de har ett tydligt handikapp, hur allmänbildade de än är. För det är ju inte alltid de tunga insikterna som kommer till pass, som att ”ilmenit” kan översättas till ”titanjärn” eller att Jupiter är den planet som har flest månar (63).

      LÄS MER: “Föräldrar borde läsa mer sagor för sina barn!”

Säg mig vem under 60 som har en aning om att Ria Wägner en gång skrev tv-historia genom att ”vinka bakvänt”? Hur många fler  decennier ska nyckelordet ”violstad” kunna besvaras med “Flen”? Och om ledtråden är ”West” kan man tänka mycket, fast det krävs lite extra för att komma fram till “Mae”! Bandet mellan ”flyg” och ”rea” är lika uråldrigt.  Men så där håller det på.

Ändå är det en mycket speciell och avancerad konstart att konstruera korsord. Det finns mästare som åtnjuter den största respekt både inom och utom branschen – ta som exempel den legendariske Will Shortz på New York Times som till och med porträtterats i ”60 Minutes” där han visade upp sitt enorma referensbibliotek, för inte ens han kan ju hålla allt i huvudet.  Shortz började göra korsord som 13-åring och är i dag bärare av epitetet ”Korsordskungen” liksom av en ovanlig universitetsexamen, i enigmatologi (läran om pussel).

      LÄS MER: När är en nyhet en nyhet i dagens medielandskap?

I Sverige dök företeelsen upp allra först 1924 i Göteborgs-Tidningen, då som ”ordfläta”. Året därpå användes begreppet ”korsord” och Svenska Dagbladet gick i bräschen för nymodigheten. Så småningom kröp foton och teckningar in i rutorna och ”bildkrysset” var uppfunnet (1954).

Sedan dess har mycket hänt. Nu kör vi i nedförsbacke. Den pappersbundne korsordslösaren är i dag rimligen utrotningshotad, trots att hjärngympa knappast kan bli omodernt.

      LÄS MER: Förr var man känd för vad man gjorde – idag är man känd för ingenting

Kamratposten erbjuder fortfarande korsord till sina unga läsare, men hur nyrekryteringen på bred bas ser ut kan man verkligen undra. Här finns en tuff utmaning för ordekvilibristerna: hitta nya gemensamma nämnare som går över generationsgränserna och ge korsordet en framtid, fri från ålderssegregering!