Hur mycket kan man egentligen begära av gamla människor?

Det fanns en tid då man inte ens betroddes med att kunna tanka bilen själv. Men sedan dess har mycket hänt. I dag förväntas du skanna dina egna varor i affären, sköta dina bankärenden själv hemma framför datorn, boka dina resor, ta hand om dina äldre anhöriga, skanna dina böcker på biblioteket, checka in dig och ditt bagage på flygplatsen och så vidare.

De första ord jag lärde mig för nästan 70 år sedan var ”göra själv”. Jag var verkligen före min tid. Men nog måtte det finnas gränser för vad man kan begära?

Min 85-årige vän blev både orolig och rädd. Han hade aldrig tagit sprutor tidigare.

– Jag förstår om du har diabetes eller liknande och måste ta sprutor dagligen. Eller om du är ung och orädd. Men jag är faktiskt varken ung eller särskilt modig. Och inte har jag fått lära mig hur man gör, sade han till mig.

Det löste sig så småningom. Han fick hjälp av en vänlig sjuksköterska på vårdcentralen som visade honom hur han skulle göra. Men om läkaren som skrev ut sprutorna givit honom fem minuter av sin dyrbara tid och talat om för honom dels att det var just sprutor han skulle få, dels givit honom instruktioner i hur han skulle göra för att ta dem hade min vän sluppit mycket oro och ett extrabesök på vårdcentralen. Det kan inte krävas så där väldigt mycket fantasi för att inse att det kan ta emot för en 85-åring att för första gången injicera.

Min gamla kompis är dock tack och lov av den förlåtande sorten och berättade godmodigt om en äldre släkting som var tandläkare och hade dragit ut en framtand på sig själv. Men det ska man väl ändå aldrig behöva göra? Eller?