Jag kräver att offentligt anställda ska kunna ha kul på jobbet

Korruption är alltid mindre i länder med demokrati, pressfrihet, parlamentarism, decentralisering och politisk stabilitet. Därmed kan vi känna oss trygga. Eller kan vi det?

I Sverige kräver t ex inte polisen olagliga ersättningar för att utföra sina jobb. Samtidigt är det inte okänt att poliser ”läcker” till media. Betalas det tipspengar till dem? Det vet vi inte säkert, källskyddet är heligt. Men eftersom pressen ofta har tillgång till uppgifter som bara polisen känner till är det inte omöjligt. Om detta rapporterar man naturligtvis inte.

      LÄS MER: Därför ser jag gärna fler tårar i politiken

Det säger sig självt att det är svårt att ekonomiskt beräkna kostnaderna för korruption. Däremot vet vi att förlorarna i sådana länder framför allt är ”vanliga människor”. Det är de som får betala mer för varor och tjänster när konkurrensen inte fungerar eller mister sin plats i kön när andra ”betalar” sig förbi.

Därför är det så viktigt att medierna bevakar makthavare och beslutsgångar i stat, kommuner, landsting och näringsliv så att rättvisa råder och tilliten består.

Detta kräver i sin tur att medierna har resurser.

Men hur använder tredje statsmakten sina resurser? Att granska kvitton på extravaganta resor eller onödigt generös representation är en enkel sak och kan orsaka både statsråds och statssekreterares avgångar. Sådana troféer smäller högt i journalistkretsar. Därav drev där många jagar samma byte.

      LÄS MER: Min övertygelse är att kvinnor och män är olika

Jag ämnar inte på något sätt försvara missbruk av skattebetalarnas pengar, tvärtom är transparens och hederlighet förutsättningar för medborgarnas tillit och vilja att (inom rimliga ramar) betala skatt.

I detta ligger ändå ett växande problem. Det hette förr att statens kaka var liten men säker. Idag är den snarare stor och osäker. En effektiv statlig förvaltning är till gagn för oss alla och ofta förvånas jag över att så många, trots allt, vill arbeta inom offentlig sektor. Någon guldkant hägrar knappast.

Om en kommunal förvaltning ordnar julfest för medarbetarna, så kan man vara säker på att journalister granskar kostnader för alkohol och lokal. ”Här festar tjänstemännen på din bekostnad!”. Läsarna och tittarna, dvs skattebetalarna, förväntas bli harmsna och förbannade.

Enbart oron att utsättas för granskning får säkert mången chef att avstå från även nödvändiga studieresor och representation.

      LÄS MER: Därför räcker det långt med att bara vara mormor

På kulturdepartementet hade vi under min tid som statsråd varje termin ett antal ”lärande luncher”. En intressant talare bjöds in för att ge sin syn på ett aktuellt område och personalen bjöds på sallad eller matig smörgås. Träffarna var uppskattade och diskussionen ofta livlig.

Något problem med detta? Ja, trots att medarbetarna tog sin lediga lunchtid till denna form av förkovran ansåg skattemyndigheterna att detta var att betrakta som ”gratisätande” och krävde att medarbetarna skulle ta upp värdet av sin sallad till beskattning.

Jag trodde inte mina öron och argumenterade för att det skulle göras undantag. Vem vill sitta kvar på jobbet på sin fria tid för att sedan behöva skatta för en skinksallad?

Mot detta kan naturligtvis anföras att politiker är fria att ändra lagar och regler. Helt riktigt. Men respekten, eller snarare rädslan, för mediernas vrede avgjorde. Jag talade för döva öron. Något undantag för departementets medarbetare var inte aktuellt.

      LÄS MER: De dödas högtid har blivit för kommersiell

Ett privat företag kan ordna med jul- och sommarfester för både anställda och deras familjer, ge fina presenter, erbjuda vistelse i de egna fjällstugorna på vintern och därtill högre löner och kortare interna beslutsvägar. Jag har inga som helst bekymmer med detta. Men det oroar mig verkligen att folkvalda politiker är så rädda för journalister att de inte kan försvara sina medarbetares rätt till uppmuntran, utan tror att de förväntas vara glada och tacksamma över en pepparkaksburk till jul.

Det måste vara möjligt att då och då erbjuda en guldkant och samtidigt ha respekt för medborgarnas skattepengar. Som skattebetalare kräver jag att även offentligt anställda ska kunna ha kul på jobbet!