Nu är det dags att klanka ner på årets julkalender

Näst efter uttrycket ”fel låt vann” vid Melodifestivalen är ”för lite jul” vid tv:s julkalender det mest slitna betyget. Att klanka ner på SVT:s julkalender är ett jultecken säkrare än NK:s julskyltning, brinnande julbockar och adventsglögg. Det hör liksom till att hitta något fel. Herregud, det är ju hela 24 avsnitt så någonstans måste det dölja sig något man kan bli upprörd och kränkt över! Och kvällstidningarna eldar på under tyckarbrasan och dammsuger nätet efter negativa åsikter.

      LÄS MER: Grattis SVT – fem år kvar till pensionen. Vad gör ni för oss 55+?

1960 sändes den första kalendern, ”Titteliture” skriven av Gösta Knutsson. Det har blivit åtskilliga sedan dess. Och åtskilliga tittarstormar. Invändningar mot kalendrarna har oftast rört sig om bristen på jul och snö – två omistliga ingredienser för en sann kalenderkonnässör. För lite om Jesu födelse var en vanlig synpunkt förr, men precis som medvetandet om julens sanna firande bleknat har även det argumentet försvunnit.

”Broster, Broster” 1971, där ett barn väntades, var alltför radikalt även för det radikala 70-talet. För lite jul och för mycket vänsterpolitik gav den epitet ”tidernas mest utskällda”. Inte förrän fem år senare, med ”Gumman som blev liten som en tesked”, återupprättades julkalenderns skamfilade rykte. Den följdes av ”Fem myror..” och nu var julfriden i hamn hos SVT. Strax därpå kom ”Trolltider” och publiken jublade.

Men så året därpå, 1980, gjorde min far misstaget att i ”Det blir jul på Möllegården”, som han och Åke Arenhill skrev, skildra julfirandet på sent 1800-tal på skånsk gård. I den skildringen ingick bland annat slakt av gris inför julen. Här rasade föräldrar över att deras telningar blivit skrämda. Så låt mig, så här 35 år efteråt, be de barn som fortfarande dras med sviter av detta om ursäkt å min fars vägnar. Han ville bara väl.

      LÄS MER: Anders Nylund: Bockbrännanrna bör straffas rejält

Nu skriver vi 2016 och nästa kalender till rakning heter ”Selmas saga”. Den utspelar sig runt förra sekelskiftet och skildrar Selma vars familj hotas av vräkning. Hon träffar en förvirrad vetenskapsman, spelad av Johan Ulvesson, som påstår sig veta var Tomteriket, där tomten bor, finns. Han har för ändamålet byggt ett luftskepp och de beger sig ut på äventyrlig färd för att hitta tomtens rike, där Selma kan få sin önskan om julefrid i hemmet uppfylld.

Jag har sett fyra avsnitt och kan utlova snö (delar av kalendern är inspelad i Sälen), jul och tomtar. Inga Jesubarn dock, men heller ingen djurslakt, inga svordomar eller antydan till sex. Desto mera av julens magi. Ett välgjort äventyr av herrarna Simonsson & Roos, som skrev ”Tjuvarnas jul” som vi såg 2011. Här finns förvisso även elaka typer, bland annat en leksaksfabrikant som naturligtvis inte vill ha konkurrens från tomten vad gäller att äga julen.

      LÄS MER: Leif Schulman till TV-direktörerna: “Ge oss tillbaka lördagsunderhållningen”

För två år sedan skrev två arga företagsledare ett debattinlägg, ”Julkalendern sprider myter om företagare”, eftersom det tydligen ofta är just direktörer och företagare som hotar julstämningen i SVT:s kalendrar. De lär få anledning att höra av sig efter att ha sett årets kalender. Annars finns det ingen som helst anledning att uppröras i år. Ja, vetenskapsmän kanske kan ha åsikter om hur dessa framställs (”Vi är inte så förvirrade, herr Ulvesson!”).

Är det något för oss över 55? Definitivt! Jag älskar sagor och äventyr och detta är något som både vi och barnbarnen kommer att ta till oss.

Och så kan jag redan nu lugna tittarna inför julafton. Årets upplaga av ”Kalle Anka och hans vänner” är i samma version som förra året (plus några nya överraskningar). Det är färdigklippt i tomteverkstaden och Piff och puff. God jul!