Klimatet får betala när vi skeppar varor tvärs över jorden

I år är mina planer för sommarhalvåret ett egenhändigt husbygge i form av ett så kallat Attefallhus. En extrabyggnad på tomten för gäster, spontanbesökare samt diverse vandringsmän.

Vi bor vid havet i ett sekelskifteshus. Det låter lite mer snobbigt och pretentiöst än att säga att kåken är elva år – ingen lögn för det var ju strax efter ett sekelskifte då också. Efter att vi blev oense med snickaren som byggde huset fick vi färdigställa bygget genom mer eller mindre galanta arrangemang. Detta samt att vi valt att färga huset grått gav fastigheten det självklara namnet Gråzonen.

Det är där vi nu själva ska bygga vårt Attefallhus som i sin tur heter Utifall, eftersom det först verkade omöjligt att knöka in det på den bergiga tomten.

Det finns fler historier att vädra om byggnationerna, trappen upp till Gråzonen är stenlagd med kantstenen jag fick som ersättning för ett föredrag jag höll rörande klimathotet. Trappen heter följaktligen Arvodet. Visst var väl epoken med byteshandel en tjusig tid i vår historia?!

Den här typen av affärer verkar nu höra till en svunnen tid. Till bygget av mitt Utifallhus inhandlade jag i början av sommaren bra verktyg: elsågar, borrmaskiner och en del arbetskläder. Sekler efter byteshandeln som skapade trappan vi kallar Arvodet och långt efter det att Made in Sweden i mina tidiga år var ett kvalitetsbegrepp, framgår nu i mitt byggprojekt så oerhört tydligt var och hur varor produceras och distribueras.

På handverktygen, byggsågen samt lod-och-våglasern, alla välkända tyska varumärken, liksom på arbetsskorna kan man läsa Made in China. Samma sak på måttband och brallor.
Jag tror säkert att av tio prylar i min verktygsarsenal från senare år så är sju-åtta stycken skeppade från Kina. Och jodå, utan att ha någon synbar märkning så vet jag att trappan vi kallar Arvodet också kom från Kina. Det finns idag nämligen drivkrafter att flytta stenblock över tre oceaner för placering i norduppland. Dessa och andra krafter kallas i svepande ordalag också globalisering.

Det är inte konstigt att man undrar varför det ser ut så här. Det enkla snabba svaret är att det är väldigt plånboksvänligt och i kronor räknat inte dyrare än för 30 år sedan när motsvarande produkter framställdes i vårt närområde.

Ett litet längre svar är att det kostar annat än priset mot kund. På dagarna har jag radion på när jag bygger på Attefallshuset, en liten transistorapparat från 2014 på vars typetikett man kan läsa Made in China … (vad trodde du?) och som jag gav 350 spänn för.

Mitt i mitt byggande hör jag på radionyheterna om en datortillverkare som haft kontrakt med en fabrik i Kina vars montörer arbetar under slavliknande förhållanden.
Plötsligt slår mig tanken att mina verktyg kanske inte är så billiga ändå. Och sedan undrar man ju vad dessa oerhörda transportvolymer ger för effekter på miljö och klimat.

Jodå, bara någon vecka senare relaterar Dagens Eko en rapport om att den så kallade Larsens ishylla i Antarktis smälter i allt snabbare takt och att den pågående klimattrenden är orsaken. Om hyllan försvinner helt har vi flera meter högre världshav.

Eftersom jag inte för en nanosekund tvivlar på att utsläppen bidragit till att jorden har feber så börjar man ana en helt annan prislista på våra vardagsprylar. Och en sak kan vi vara säkra på: Om den börjar gälla då går det inte att komma dragande med bytesrätt eller krav på återköp.

Anders Nylund är meterolog på Nyhetsbolaget.