Länge leve den hjälpsamma pensionären!

Jag tar gårdagen som exempel.

 Det är förmiddag och jag står och gnuggar på den marmorbänk som finns i mitt kök. Det är stört omöjligt att få den så ren som jag vill ha den. Jag svär och gnor då grannfrun ringer på för att få sig en förmiddagsfika. Jag beklagar mig. Varför finns marmorbänkar? Och hur i all världen kan man få den ren och blank?

      LÄS MER: Otium – nyckeln till ett härligt liv för oss äldre

Inga problem, menar min äldre väninna och ger mig recept på en lösning av bakpulver och vatten.

– Sedan sköljer du noga med vatten, torkar av och gnider in bänken med ofärgad skokräm, säger hon.

– Skokräm?

– Ja, ta på dig en gammal socka på handen och gnugga in krämen ordentligt. Torka sedan och det kommer att bli hur fint som helst.

Behöver jag säga att bänken aldrig varit så skinande blank som nu? Dessutom passade hon på att berätta, efter att ha sett min kruka med vissnande gula persiljeblad, att persilja bör man ställa i ett glas vatten i kylen så håller den sig riktigt länge. Kloka gummor, jag älskar er!

      LÄS MER: Inför obligatoriska kontroller av äldre bilförare

Då vi fikat klart sticker jag iväg till ett språkkafé för att prata svenska med en grupp människor som kämpar för att lära sig vårt inte alldeles enkla språk. Jag blir glad då den vackra unga kvinnan från Etiopien i min grupp säger att hon föredrar att prata med äldre människor.

– För de pratar inte så fort. Det är perfekt. Då förstår jag.

Och runt mig och överallt runt i Sverige sitter den ena 60-plussaren efter den andra och får chansen att träffa nya intressanta människor och träna språket genom lite prat över en kopp kaffe. Det är så att man nästan blir lite mallig när man tänker på det.

På hemvägen från cafét möter jag den ena mor- och farföräldern efter den andra som drar på vagnar med barnbarn.

Och på kvällen ringer min granne från landet och berättar att en ekorre slunkit ner genom vår skorsten och rört till lite i huset innan den dog på golvet i vardagsrummet. Men jag behöver inte vara orolig. Han har städat upp efter den och tagit hand om den döda ekorren och nu ser allt bra ut.

      LÄS MER: Så gick det när 85-åriga Britta skulle köpa bil

Vem behöver tjuvlarm med en sådan granne? Pigg och alert grannpensionär – bättre larm kan man inte få. Och eftersom jag är lite gammaldags tycker jag dessutom att det är roligare med livs levande människor än apparater.

Så länge leve den hjälpsamma pensionären – hipp hipp!