Låt mig slippa alla selfie-psykopater

Väl där håller vi upp vår smarta telefon, vänder den bort från det vi vi längtat efter och tar en selfie. Forskarna säger att vi är narcissister med psykopatiska drag. När kommer straffet?

Ju längre bort vi reser, desto fler selfies tar vi. Bilder på oss själva, eller maten vi äter. Lägger upp dem på Facebook och Instagram.

Det börjar på flyget ner. Den som har råd sitter där framme och får ett glas bubbel gratis. Håll upp glaset med en hand, ta en bild med den andra. I nästa ögonblick ligger bilden på fejan, för du åker med ett bolag som har wifi ombord.

Hav, palmer och mjuk sand. En loj promenad utmed vattenbrynet. Bikini, badbyxor. Telefonen i handen. Eller fäst på en selfiepinne riktad mot den molnfria himlen. Ett stopp mitt i steget, ut med armen. Le! Klick.

Ett litet barn är lycklig i poolen. Plaskar, stänker, sjunger. Mamma filmar. ”Får jag se, får jag se!” ropar barnet. Sen lägger mamma upp filmen på Facebook medan barnet fortsätter att plaska, stänka, sjunga.

      LÄS MER: Dampanelen: “Vi går igång på Facebook likes”

Solstolarna står på rad utmed stranden. Framför dem ligger det oändliga havet och långt bort guppar färgglada båtar, små som tvålkoppar. Den unga kvinnan tar upp telefonen. Riktar kameraögat bort från havet, mot sin egen kropp. Här sitter jag i bikini, tillbakalutad i en solstol. Hon lägger till en rad om var hon är. Men gud, vad heter hotellet?

På kvällen ställer hotellpersonalen ut borden i trädgården, dukar vackert och hänger upp färgglada lyktor. Ett par ska fira sin tjugonde, eller möjligen trettionde bröllopsdag. Personalen står i givakt när paret och deras barn anländer. Servitörerna har dekorerat bordet med rosenblad formade till hjärtan och står beredda med skumpan.

I samma stund som gästerna upptäcker dekorationen tar de fram sina telefoner. På med blixten. De tar bilder av bordet, sätter sig, lägger upp bilderna på Facebook. Med kommentarer. Titta, vi är på jordens vackraste plats!

      LÄS MER: Folkrörelsen ”Släpp mobilen” behöver vår hjälp

Personalen fyller på glasen. Ingen skålar, ingen dricker.

Glasen får imma på utsidan medan föräldrarna och de vuxna barnen med nerböjda huvuden gör sina statusuppdateringar och håller koll på när de första kommentarerna droppar in.

”Have a nice evening!” säger servitören.

Nästa kväll är det Romantic evening på öns finaste hotell. En orkester spelar evergreens och marschaller brinner längs stranden. När rätterna burits fram tänds telefonerna. Det blixtrar i mörkret.

Tidsskillnaden på sex timmar gör att kommentarer och likes ramlar in före läggdags.

Forskarna säger att det handlar om narcissism, självupptagenhet och självförhärligande. Några menar till och med att vurmen för selfies kan handla om psykopatiska drag. Hjälp! Det går runt en massa människor som med sina selfies vill manipulera sin omgivning.

      LÄS MER: “Jag talar väldigt lite om mig själv”

Och det är inte längre fult att vara en Narcissos, den vackre ynglingen i den grekiska mytologin. Han som slog sig ner vid en silverklar källa för att dricka dess vatten, fick syn på en underskön yngling och kunde aldrig se sig mätt på den vackre mannen. En dag sträckte han ner armarna i vattnet för att omfamna honom, men kunde inte nå honom. Det var ju hans egen spegelbild. Sedan plågades han av en evig längtan efter denne man, så småningom kände han att döden var nära.

Men det struntar vi i. Vi älskar våra egna avbilder och fortsätter att vifta runt med selfiepinnarna i paradiset.