Livserfarenhet ihop med ungdomlig entusiasm ger en oerhörd kraft

Men det är titeln på Hendrix skiva jag framför allt tänker på när Jan Eliasson gjorde ett sällsynt undantag och gästade oss på Rotary Stockholm Djurgården.

”Erfaren” är ju bara förnamnet när det gäller toppdiplomaten, fredsmäklaren, förre utrikesministern och nyligen avgångne vice generalsekreteraren i FN Jan Eliasson.

      LÄS MER: Media desinformerade i hysterisk jakt på klick

Vid 17 års ålder, som gäststudent i Indiana i USA, lyckades han få pappan i sin värdfamilj att bjuda in John F Kennedy att tala på ett av Demokraternas möten i Indianapolis. Pappan ville egentligen ha en annan talare, men den unge Jan övertalade honom att ta Kennedy som alternativ om förstahandsvalet inte kunde komma. Detta var två år innan JFK blev USA:s president. Jan Eliasson fick Kennedys autograf. Han inspirerades av Dag Hammarskiöld och bestämde sig vid dennes död att ta upp en diplomatkarriär. Eliasson började på utrikesdepartementet 1965 och blev ett viktigt stöd för statsminister Olof Palme när det skulle medlas i de frostiga relationerna med USA, i skuggan av Vietnamkriget.

Självklart hade Jan Eliasson hur mycket som helst att berätta från sitt långa diplomatliv, till exempel om ordens makt när man försöker mäkla fred i krishärdar och hur han kunde bidra till att rädda 50 000 liv i inbördeskriget i Sudan genom att uppfinna begreppet ”en humanitär korridor” genom vilken människorna kunde fly kriget, istället för att kräva ett eld upphör som parterna ändå vägrade acceptera.

Men det som kanske grep mig mest var hur han, med all denna erfarenhet och klokskap i ryggen, så koncentrerat fortfarande har siktet på framtiden. ”FN är både en spegling av världen som den är och som den borde vara”, sade han och konstaterade att vetorätten i säkerhetsrådet är FN:s värsta gissel och på ett fruktansvärt frustrerande sätt lamslår alla fredssträvanden.

      LÄS MER: Retoriken är en skön konst om man inte använder den som en yxa

”Vi borde göra som katolska kyrkan när de väljer påve, låsa in ledamöterna i en lokal med dålig luftkonditionering och inte släppa ut dem innan de signalerar med vit rök att de blivit ense”, sade han. Han varnade för konsekvenserna av Donald Trumps beslut att lämna Parisavtalet och slog fast att ”man kan en Plan B, men vi har inte en Planet B”.

Efter föredraget sätter han och jag oss i lobbyn och fortsätter resonemanget.

Eliasson noterar att företagen allt mer prioriterar miljömål och etiska värderingar (CSR. Corporate Social Responsability) i sina ledningsgrupper och han kommer nu, med sina barn som har yrkeskarriärer inom finansiell etik och kommunikation, att lägga sin kraft på att hjälpa företag och organisationer att bli bättre.

”I USA säger man ‘do good and do well’, alltså att det blir ett win-win när man både gör gott och det samtidigt blir lönsamt. Trump verkar se tillvaron som att någon måste förlora för att någon annan ska vinna. Jag ser det tvärtom, det är win-win som är framtiden”.

      LÄS MER: Populistisk plakatpolitik gör världen livsfarlig

Jag blir oerhört inspirerad av Jan Eliasson och menar att det finns en otrolig kraft i när erfarenhet och förvärvad klokskap används i kombination med ungdomlig entusiasm och kraft. Det är därför väldigt svårt att förstå när ålder i sig blir ett argument för att man ska ”lämna över” till yngre krafter. Som när erfarna medarbetare, som Marianne Rundström, tvingas lämna SVT. I mitt yrke som PR-konsult finns lyckligtvis inte den kulturen. Yngre och äldre konsulter samarbetar ofta och lär av varann. Win-win mellan generationer alltså.

Jag vet att TV-veteranen Jan Scherman delar min syn. Senast vi träffades berättade han att han har stöttat Lakota-indianerna i norra Dakota, en stam som söker rädda sitt språk. De gör skolböcker, lexikon och bedriver undervisning. När han reste till USA för att kolla projektet på plats såg han att klasserna inte var åldersgrupperade. Barn, tonåringar, familjer och de äldsta blandas och på så vis kan unga och äldre lära av varann när det gäller både nya begrepp och ord och de uttryck som är på väg att försvinna. Indianerna blev förvånade när Scherman ställde frågan till dem varför de blandade åldrar i klasserna.

”Vi lär av varann. Har ni inte förstått det där du kommer ifrån?”