Öppet brev till Chris O'Neill

Min italienske morfar vid Rio de la Plata hade säkerligen sagt likadant 1921. Min italienske morfar skulle också dela er värdering Mr O’Neill; att den familj som samlas kring matbordet varje kväll vårdar familjen och kärleken. Jag applåderar den kärleksfulla sammanhållningen vid middagsbordet men att år 2015 i en svensk tidning tala på samma sätt som morfar 1921? Det skaver. Ja det skaver med dessa ord som konserverar en föråldrad syn på familjerollerna. I den svenska modellen är män och kvinnor jämställda både vad gäller uppfostran och försörjning av barnen. Han eller hon eller bägge två. I den svenska familjen är försörjningsplikten en Hen. Något som är “very important for the swedes”, Mr O’Neill. Så när någon bildligt talat slår ett slag för att en Han är den som systematiskt sätter mat på bordet känner vi oss kvinnor lite ledsna och osynliggjorda.

       LÄS MER: PR-Experten: O’Neill framstår som en grottman

Till Mr O’Neills försvar förklarar jag för mina yngre strängare referensväninnor att Christopher O’Neill kanske är så som många goda spanjorer, italienare och latinamerikaner är, genuint stolta över att ta ansvar för sin familj, försörja sin fru och sina barn. Något som bör respekteras så länge det inte slår över i machismo. Jag kan också förstå att en genuint stolt man ur folket (det välbärgade folket men ändå) kanske vill markera att han inte gifter sig med en prinsessa för att rafsa till sig lite förmåner. Men har inte Mr O’Neill i sina vildaste drömmar kunnat föreställa sig att prinsessan Madeleine i likhet med alla andra unga kvinnor i sin generation i Sverige är totalt kompetent för att själv ”sätta mat på bordet” för sin familj.

       LÄS MER: Prinsessan Madeleine visar upp sina barn – på Facebook

Om några år när barnen är lite äldre så kanske prinsessan Madeleine (vägrar att kalla henne Madeleine eller Madde, så goda vänner är vi inte) på nytt kan utveckla sitt intresse för design och kläder, ha ett eget märke som genererar stora ”bordsmatsättande inkomster”? När jag 2002 såg prinsessan Madeleine i en nobelklänning som hon designat tillsammans med Pär Engsheden, då tänkte jag, flickan har ärvt formgivningstalangen från sin farfars bror Sigvard Bernadotte. Denna nobelklänning var en mycket intressant skapelse vars originalitet kom lite i skymundan på grund av ett av dessa puritanska anfall som ibland drabbar det annars så frigjorda Sverige. Uppståndelsen gällde dekolletaget.

Jag är medveten om att prinsessan Madeleines lovordade engagemang för utsatta barn i Childhood är ett jobb utan betalning, men all kompetens hon har utvecklat där kan i framtiden också ge mat på bordet.

       LÄS MER: Prinsessan Madeleine har flyttat

Prinsessan Madeleine är en svensk nutidskvinna, för alla kvinnor i Sverige idag är jämställdheten en viktig fråga. Den svenska delegationen vid FN:s kvinnokommissions årliga möte i New York i mars i år konstaterade att jämställdhetsfrågorna möter mer motstånd nu än för 20 år sen. Därför Mr O’Neill, med all respekt, vill jag påminna om att offentliga ord kan vara flyktiga välmenande vita duvor eller mördande tung artilleri. I det nutida Sverige är försörjningsplikten en Hen, därför skaver ord som konserverar föråldrade familjeroller.

LÄS MER: Löfvens brev till 11-åringen som ifrågasätter kungens pengar