Postkodlotteriet utnyttjar äldres ensamhet

I den aktuella tv-reklamen tror nog Postkodlotteriet att man skildrar en ensam äldre dams glädje över att få besök på julafton. Men jag ser bara ett cyniskt och hänsynslöst utnyttjande av bilden av ensamma äldres ensamhet.

Här är den gamla damen ensam i sin villa där hon ser hur grannar får glada besök av nära och kära. Då ringer hon till sin son, som säger att han firar hemma med hela familjen och dottern som kommit från Australien. ”Jag förstår att ni inte kan komma och hälsa på, det är ju så lång resa, och så dyrt”, säger den gamla damen med bruten stämma. ”Måste kila. God jul!”, säger sonen och lägger på luren.

      LÄS MER: Leif Schulman till TV-direktörerna: “Ge oss tillbaka lördagsunderhållningen”

Ensam, och troligtvis på gränsen att bryta ihop sitter den gamla damen i sitt ensamma kök och äter sin julmat; en sillburk och en julost står patetiskt på det i övrigt tomma köksbordet. Då hörs sång och utanför fönstret står sonen och hela familjen på åtta personer och sjunger julsång. Sådan trevlig avslutning, tycker nog reklamfilmsmakarna. Vilken oerhört otrevlig familj, tycker jag. Lura sin stackars åldriga mamma att man inte vill fira jul med henne och så dyka upp och ”överraska” henne.

Hade jag varit den gamla damen hade jag låtit sällskapet stå kvar ute i snön och yla. Men uppenbarligen släpper hon in dem, för i slutscenen sitter alla åtta kring bordet och äter glatt upp all julmat. Vem som springer omkring och serverar? Den gamla mamman förstås. Skäms, Postkodlotteriet!

“Inte första gången …”

Det är för övrigt inte första gången Postkodlotteriet utnyttjar äldre människor ensamhet i sina filmer. I höstas fick vi se en annan reklamfilm på samma tema. I den sitter en son och hans hustru hemma hos sonens gamla mamma. Man har tydligen tvingat mamma att ta fram ett gammalt fotoalbum där hon får berätta kring bilderna från sitt gamla landställe. Hon saknar uppenbarligen stället och får tårögd berätta att hon hade det i 43 år. ”Jag var tvungen att sälja”, säger hon och börjar darra med underläppen. Hon kommer troligtvis att bryta ihop när som helst, så stor är saknaden av det kära sommarstället. ”Skulle du vilja ha stugan tillbaka”, frågar sonen, vilket får hans gamla mamma att bli än mer tårögd. Då tar han fram nyckeln – han har köpt tillbaka stugan. Tack vare Postkodvinst.

      LÄS MER: Grattis SVT – fem år kvar till pensionen. Vad gör ni för oss 55+?

Ännu ett lyckligt slut, enligt lotteribolaget. Ännu ett exempel på utnyttjande av gamla människor ensamhet. Om nu den där sonen ville göra sin åldrade mamma glad hade det väl räckt att direkt berätta den glada nyheten istället för att först driva henne till tårar?

Det finns inte ett uns av förståelse för äldres situation i dessa filmer, som lider total brist på empati. Låt oss hoppas att dessa söner enbart finns i Postkods-människornas sjuka hjärnor.

Se Postkodlotteriets reklamfilm här: