Roten till det onda är känslan av att inte räknas

Trump längst till höger och Sanders längst till vänster använder samma argument. Centralmakten i Washington har tappat kontakten med vanligt folk, dom är korrupta och köpta av lobbyister och storföretag, och struntar i övriga landet.

Aldrig tidigare har de troliga presidentkandidaterna varit så impopulära som nu. Att Trump är obehaglig vet vi. Hillary Clinton har också problem eftersom hon ses som en representant för den centralmakt som stora delar av USA nu tar avstånd från.

      LÄS MER: Därför går förtroendet för samhället sönder – det här kan vi göra åt det

De känslor som ryms i det amerikanska valet har börjat spira även hos oss. Känslan av att inte riktigt räknas, stå utanför. Känslan av att fördelningen av jobb, möjligheter, inflytande och allt det goda vårt samhälle erbjuder inte fördelas rättvist.

Redan i förra riksdagsvalet kunde vi ana att många röstade mot något och inte för. Den maktkoncentration som är central i den amerikanska valretoriken upplever vi också i vårt land och den är till skada. Mörka krafter lockas fram, skrämmande åsikter applåderas. Den som tydligt och gärna vulgärt bryter mot det ”centralmakten” står för blir beundrad, även när det är till skada för landet.

Låt mig ta några exempel så att ni förstår. Det måste bli exempel från min del av landet eftersom jag bara vet något om Norra Sverige och Stockholm. Resten av landet berättas det så lite om för mig. Den känslan tror jag också att ni har om ni som bor i Småland, Värmland eller någon annanstans, även om ”min del” betyder något annat för er.

      LÄS MER: Vi är så mycket mer än ett hopplöst trist och egotrippat folk

Jag tror att de flesta av er inte har en aning om vad jag tänker på om jag säger PYHÄJOKI. Ni vet inte ett skvatt trots de energisamtal som pågår, trots alla skrämmande återblickar 30 år efter Tjernobylkatastrofen. Trots klimat och miljö. Trots planerna på avveckling och trots den oro så många i Norra Sverige känner över planerna på ett nytt kärnkraftverk i Finska Pyhäjoki.

Markarbeten har påbörjats och genomförs bygget hamnar det nya kärnkraftverket ungefär 15 mil från Umeå, Skellefteå, Piteå, Luleå och många andra orter. Jag vet, Finland bestämmer över sig själv, men visst är tystnaden, frånvaron av debatt underlig?

      LÄS MER: Jag älskar Sverige, men …

Debatten om snabbtåg mellan storstäderna är förstås viktig för oss alla. Det är däremot inte debatten om Slussen, men båda pågår som en nationell angelägenhet. Däremot är det i stort sett tyst om Norrbotniabanan, som troligen är mycket viktig för landets ekonomi.

Inte sägs det mycket om E12:an som går genom Norge, Sverige och Finland heller. En ny färja mellan Umeå och Vasa skulle knyta ihop Europavägen, men vem bryr sig (utom vi)? Då är det förstås mycket viktigare att diskutera om nya Nobelbygget stör utsikten från slottet. Det har ju kungen sagt och när han sagt något går gärna åsiktseliten upp i ”givakt”.

      LÄS MER: Sluta skydda den ekonomiska adeln

Här någonstans finns problemet. Små centrala frågor blir viktiga. Stora frågor i periferin får ingen betydelse alls. Där kan vi leta efter roten till det onda, känslan av att inte räknas.

Det är den sortens snedbalans som breddat vägen för Donald Trump. Det börjar i USA och sedan kommer det hit brukar vi säga!