Så fortsätter TV-kanalerna förakta de gamla och ensamma

Och nu visar tv-kanalerna ännu en gång sitt förakt för de gamla och ensamma genom att TV4 meddelat att man har för avsikt att göra sig av med sina programpresentatörer – hallåorna. Därmed försvinner den sista biten av mänsklig kontakt i våra tv-rutor efter mer än 60 år.

      LÄS MER: Mitt nyårslöfte blir att sätta mitt liv på pränt

Det var nämligen den 23 november 1957 som Jeanette von Heidenstam debuterade som Sveriges Televisions allra första programpresentatör. Att vara hallåa kom sedan att bli allt viktigare, en mänsklig länk mellan den nya tekniken och den ovana tittaren.

Yrket kom att utvecklas till rollen som en påläst och allmänbildad person som kunde förklara, informera och locka in tittarna till att se på programmen. De var ett sällskap för tittarna, som (lagomt fint uppklädda) hälsade på varje kväll. Under den stora tv-boomen på 60-talet var tv-hallåorna och nyhetsuppläsarna de allra mest populära profilerna.

När Hänt i Veckan hade sina årliga omröstningar om Årets tv-favorit vann Anita Lindman 1964 och Maud Husberg 1966, två tv-hallåor som bägge var populärare än Lennart Hyland.

1969, som en följd av 68:ornas intåg i tv-huset, plockades tv-hallåorna bort. Folkstorm utbröt. Bland de som protesterade fanns Ingmar Bergman som just flyttat till ensliga Fårö och uppskattade ”att få möta en människa. Det känns roligt, varmt och riktigt”.

SVT-hallåorna togs tillbaka, men 2012 var det definitivt slut i rutan för hallåandet. SVT skyllde på ”modernisering” och luddiga publikundersökningar.

Nu är det alltså TV4, som haft hallåor sedan starten 1992, som sparkar ut tittarnas sällskap och trygghet. Även nu hänvisar man till någon tittarundersökning och skyller på behov av ”effektivisering”.

      LÄS MER: Hatet sprider sig som en elak tumör

Trots detta, tycker jag personligen och kanske motsägelsefullt, att det ändå är hög tid att TV4 gör sig av med sina hallåor. De har nämligen inte haft något av det som ursprungligen var tanken med programpresentatörer: att informera och presentera kommande program.

Att bli hallåa på TV4 har snarast setts som en språngbräda mot egen tv-karriär. Så sent som i våras efterlyste TV4 nya sommarhallåor med egen annonsering. Där sökte man personer ”som sticker ut i mängden, som har det där lilla extra”. Vidare skulle personen (som underförstått skulle vara max 30 år) ha ”energi och närvaro” och ”glimten i ögat”. Personlighet var allt, allmänbildning och journalistik inget. Och så fick man också ett gäng lustigkurrar, som åtminstone inte jag kommer att sakna.

Vad jag kommer att sakna är den personliga närvaron av en person i rutan mellan programmen.

Ja, jag vet att övriga TV-Europa gjort sig av med sina programpresentatörer men det behöver ju inte betyda att behovet av mänsklig kontakt minskat. Snarare tvärtom.