Så länge gubbarna härskar kommer blodet flyta

Det nya året ligger som ett vitt ark framför oss. Man lyfter blicken och frågar sig – vad är viktigt?

Allra viktigast att få slut på är naturligtvis slakten i Aleppo. Vad är det som gjort det möjligt för en läspande diktator i Syrien att urskillningslöst fortsätta mörda kvinnor och barn, helt oskyldiga civila?

Jag tror ett av de viktiga svaren heter avhumanisering. Bashar al-Assad pratar i varje intervju om att eliminera ”terroristerna”. Genom att sätta etiketten terrorister på alla ner till spädbarnsnivå kan han fortsätta folkmordet.

Ett annat svar är gubbvälde. Överallt där våldet rasar, människor dör och blodet flyter ser vi makthungriga män. Förutom al-Assad till exempel Rysslands Vladimir Putin, Turkiets Tayyip Erdogan och Filippinernas Rodrigo Duterte. Machomän. Med bar överkropp och spelande muskler som Putin. Med våldsamma attacker mot all fri opposition och oberoende journalistik som Erdogan. Eller med löfte om att egenhändigt mörda narkomaner – ”för jag har dödat förr”, som Duterte skrävlar om som den tuffaste ”Dirty Harry”.

      LÄS MER: Med pannben av pansarplåt går det inte att diskutera

Och nu det senaste tillskottet i ”gubbparaden”, Donald Trump. Som hotar med att stänga av Kinas tillgång till de artificiella öar de byggt i Sydkinesiska sjön, i konflikt med ett antal grannstater. Kinesiska media skriver att det skulle eskalera en konflikt som i förlängningen kan leda till hot om kärnvapenkrig. Samtidigt håller Trump en presskonferens där han vägrar låta CNN ställa frågor, ett CNN som han är helt beroende av om han ska kunna kommunicera med en global omvärld. Skrattet fastnar i halsen när man tänker på att denna pajas är president för världens största supermakt. Att han verkar ha ungefär lika mycket susning om hur man driver världspolitik som en apa som får härja runt vid kontrollbordet på ett kärnkraftverk.

Så fel jag och så många med mig hade när vi trodde att amerikanerna var alldeles för kloka för att rösta på dåren!

Machomannen Putin hjälpte Trump till makten genom datahacking som ledde till graverande avslöjanden om Hillary Clinton. Alfahannen Trump har klarat sig genom skandal efter skandal, kvinnan Clinton är bortsopad. Känns mönstret igen?

      LÄS MER: Trump – tidernas största pajas

Jag läste under julhelgen om TV4-journalisten Anders Pihlblads bok ”Drevet går”. Den har några år på nacken, men är ständigt aktuell i sin beskrivning om att det finns en människa bakom varje ”makthavare”, ”pamp”, ”toppolitiker” och andra epitet som folk får när de ska nagelfaras, vanhedras och avsättas i saftiga mediedrev.

Även här handlar det om en total avhumanisering.  Det är grunden för all medial mobbing.

I Pihlblads bok är ett genomgående mönster att det är kvinnor som får gå, som drabbas värst och blir hårdast utsatta så fort det handlar om mobbing eller mediedrev.

De flesta av oss som varit med ett tag kommer nog ihåg ”Kyssen”. Paparazzibilden där Anders Pihlblad tramspussas med Fredrik Reinfeldts statssekreterare Ulrica Schenström. Vinkeln blev naturligtvis: Stjärnreportern kysser Makten. Pihlblad gick ner sådär 20 kilo (mediedrev är ingen bantningsmetod han rekommenderar i boken) men Schenström förlorade jobbet, vilket förstås är värre.

Både Gudrun Schyman och Mona Sahlin har stått på knä framför toalettstolar och kräkts när dreven har rasat som värst. Maria Borelius (hon med ”svarta” dagmamman och som fick vara minister en vecka) vågade inte gå ut med hunden när journalister belägrade hennes hem – den fick kissa på golvet.

      LÄS MER: Fira lucia i kärlek – mot hatarna

Och nu den allra senaste historien. Annika Stenberg, polischefen i Region Syd, har precis tvingats avgå efter en lång och hård konflikt med Polisförbundet i Syd som saknar förtroende för henne.

Jag vet inte vad som är rätt eller fel här, jag är inte insatt i konflikten. Men det är däremot solklart att stormen mot rikspolischefen Dan Eliasson blåst mycket värre. Krisen inom polisen efter omorganiseringen var ett av de hetaste debattämnena 2016 och avgångskraven mot Eliasson haglade, både från facken och den politiska oppositionen. Han sitter kvar – Stenberg får gå.

Exemplen är otaliga.

Därför tycker jag Margot Wallströms upplägg när Sverige nu tagit plats i FN:s säkerhetsråd, och dessutom rivstartar med att vara ordförandeland, är briljant: Fler kvinnor i fredsprocessen. Kvinnor och barn är alltid offer i blodiga krig som startas av män. Testosteronstinna och prestigefyllda. Kvinnor är ofta de som får betala det högsta priset – både i familjekonflikter och krig. Med kvinnor som ledande fredsmäklare kan freden äntligen få en chans.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet