"Senior" vid 55 - är det ett skämt?

Inget fel på praktiska boenden eller rabatterbjudanden på hälsoprodukter och resor. Det är ordet senior jag reagerar på, och jag är inte ensam. En kompis blev så arg på 55 plus-erbjudandet på den enkla mobilen med lättläst text och extra stora knappar att det förmörkade hela hennes födelsedag.

Liksom jag arbetar hon för fullt och tänker göra det i minst 10, kanske 15 år till. Hennes barn bor fortfarande hemma, hon är i bättre fysisk form än någonsin och har varken problem med synen eller förståelsen av den senaste mobiltekniken.

      LÄS MER: Helena Bergström – “Min ålder är min merit”

”Senior vid 55”, väste hon och lade ut ett ilsket inlägg på Facebook. ”Det måste vara ett skämt.”

Enligt Svenska Akademins ordlista betyder senior ”idrottsman som tävlar i huvudklassen” eller ”äldre person.” Ne.se likställer det med ”äldre” och ”gammal”, medan Synonymer.se föreslår bland annat ”nestor”, ”oldtimer”, ”oldboy”, ”veteran” och ”pensionär.”

I en tid då vi får barn allt senare i livet, förväntas arbeta till åtminstone 67 och medellivslängden ökar, betraktas en 55-åring alltså som gammal och pensionär light. Vilket slöseri när vi i genomsnitt har mer än en tredjedel av livet framför oss. En del av oss kommer att bli över 100.

      LÄS MER: Hon bokdebuterade som 45-åring: ”Det är aldrig för sent!”

Kanske är det ålderstrappan som var vanlig i allmogekonsten som fortfarande spökar. Där stod 50-åringen på livets höjd med möjlighet att blicka framåt och bakåt. Strävan uppför var slut, hädanefter gick det bara utför.

Är det inte detta synsätt som gör att många 55-plussare ratas i arbetslivet? Enligt Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsrapport 2015 blir det allt svårare att matcha arbetslösa med lediga jobb – och de som har passerat 55 tillhör gruppen som anses stå längst bort från arbetsmarknaden.

Att personer över 55 skulle ha bränt sitt bästa krut, ha svårt att tänka nytt och inte vara så bra på teknik är bara fördomar. Många undersökningar visar motsatsen, till exempel att kvinnor över 55 är de bästa strategiska ledarna, bland annat genom sin förmåga att förändra organisationer och lösa problem genom att tänka ”utanför boxen”.

      LÄS MER: 71-åringen som både löper och modellar

Ändå lever dessa trista gamla föreställningar kvar. Hur verklighetsförankrad är seniorindustrin som tror att friska, pigga 55-åringar behöver hjälp med tekniken och bostäder ”anpassade för äldre” utan störande barnaljud?

Själv har jag en 9-åring, en 17-åring och en 19-åring hemma och diskvalificerar mig eftersom barn i hushållet sällan välkomnas. Och inte hade jag några problem att hänga med i webbredaktörskursen nyligen, jag som arbetat under hela den digitala revolutionen.

Om någon tror att jag gör mig lustig över äldre, kan jag berätta att det är precis tvärtom. Jag hyser den största respekt för mogna människor med livserfarenhet och vill vara med om att bekämpa ålderismen i samhället.

      LÄS MER: Ålderism farligt för hälsan

Min poäng är att vi genom att kalla 55-åringar seniorer devalverar begreppet och osynliggör en stor grupp människors verkliga och växlande behov. Och hit räknas skäliga pensioner, bra sjukvård och omsorg, representation och mycket, mycket mer.

Tids nog behöver de flesta av oss stöd för att leva ett bra och fullgott liv. Då ska vi få det – i stället för att slentrianmässigt sorteras in i fack som inte passar.