Sjukvården har blivit vår främsta politiska fråga

När jag var yngre suckade jag över hur ofta mina föräldrar och deras vänner pratade om krämpor, egna och andras. ”Hur intressant är det, på en skala? ” som mina egna barn brukar säga. Nu är jag där själv. Hälsa och sjukvård är populära ämnen. Gruvliga berättelser och goda tips upptar ibland merparten av middagssamtalen.

Min granne på landet, Björn Barr, har varit läkare i Stockholm i 45 år med öron-näsa-hals som specialitet. Vi tog en kaffe i solen och pratade om just detta han kan mycket om, sjukvård. Nu har han dessutom varit med så länge att han inte behöver väga sina ord. Sådant är befriande. Björn har fyllt 74, men arbetar fortfarande på den privatklinik han var med om att starta 1982. Som offentliganställd hade han tvingats gå i pension redan för sju år sedan. Det hade varit otänkbart för Björn, men en privatpraktiserande läkare har ingen övre åldersgräns och legitimationen är numer på livstid.

      LÄS MER: Ta tillbaka makten över ditt liv!

De flesta yrken har förändrats de senaste decennierna. Läkaryrket är inget undantag. Mycket är bättre – de medicinska framstegen är imponerande – men åtskilliga förändringar är till det sämre. Många som utbildar sig idag vet till exempel sannolikt inte, enligt Björn, vad de ger sig in i. De söker läkarlinjen därför att de har höga betyg, men passar kanske inte för yrket. Det, menar han, är en orsak till en oroande ökad sjukfrånvaro bland läkare, tillsammans med underdimensionerade och överbelastade akutmottagningar. Arbetsglädjen holkas ur och personal slutar.

Förr fanns dessutom en kontinuitet. Du hade din doktor som kunde din sjukdomshistoria. För Björn, många av hans kollegor och inte minst för patienterna, var detta en trygghet. Det var också därför han tidigt valde att lämna den offentliga vården, för att i stället bli privatpraktiserande och därmed kunna ha återkommande kontakt med sina patienter. En av dem är jag! Det är en oerhörd lättnad att kunna ringa en familjedoktor, även om det en gång råkade vara kvällen före julafton när den plötsliga urinvägsinfektionen riskerade att göra julen till ett helvete… Då fanns Björn!

      LÄS MER: Gör tidsandan oss sjuka?

Debatten om vinster i vården har tyvärr flyttat uppmärksamheten från de verkliga kriserna, som att vi har bland de längsta vårdköerna i Europa. Trots höga skatter! Att läkarna inte får finnas med i planeringen när stora vårdprojekt beslutas har gjort detta än värre, menar Björn och nämner nya Karolinska Sjukhuset som ett tydligt exempel. Den offentliga vården är alls inte dålig, men präglas av överadministration, alltför stora enheter och ständiga krav på felaktiga besparingar. Samtidigt är planeringen ryckig och omöjliggör arbetsro. Orden är Björn Barrs. Detta avspeglar sig också hos personalen, konstaterar han. Inte minst hos de många som söker sig till privatklinikerna – eller till Norge – som än så länge har lugnare arbetsförhållanden, mindre stress och högre löner. I Sverige tvingas sjuksköterskor sitta på expeditionerna och skriva omfattande rapporter, i stället för att vara ute hos patienterna. Rapporter som dessutom sedan sällan läses. Förr fanns administrativ personal som avlastade.

      LÄS MER: Alla borde ha en sexåring. Kanske går det att låna någon annans?

Inom Stockholms läns landsting där Björn Barr är verksam råder vårdval*, kritiserat av den röd-gröna oppositionen. Men Björn anser att systemet i stort fungerar bra för både patienter och personal. Tidigare var de privatpraktiserande läkarnas tid begränsad. Man fick bara ta ett visst antal patienter och kvoterna fylldes snabbt, vilket i sin tur innebar att läkarna ibland kunde vara lediga fyra månader om året …

När Björn talar om sitt arbete med kollegorna på den egna mottagningen lyfter han fram arbetsglädjen, som han menar ofta skiljer den privata vården från den offentliga. Den förra har sällan problem att rekrytera medarbetare. Förklaringen sägs vara mindre enheter, bättre samarbete och att personalen känner sig välkommen på jobbet. Sjukfrånvaron är också betydligt lägre på de privata klinikerna.

I Sverige är just bristen på sjukhuspersonal skälet till att vårdplatser står tomma och operationer ställs in. Det saknas många med specialistkompetens; barnmorskor, narkossköterskor, operationssköterskor. Men detta är egentligen ingen nyhet, suckar Björn, det har tyvärr varit uppenbart länge. Hans recept lyder: Höj sjuksköterskornas löner!

      LÄS MER: Vi gjorde för lite för att stoppa utanförskap och rasism

Visst är det bra om vi tar mer ansvar för vår egen hälsa; att färre röker, fler äldre motionerar och att vi unnar oss att äta och dricka gott. Men allt har en baksida. Björn Barr ser med oro hur privatpersoner gör sig till sin egen husläkare. Vi söker information på nätet och kan mer. Tror vi. Därmed får vi också mindre förtroende för läkarna. Och – känner man inte sin doktor blir risken för osäkra bedömningar naturligtvis större, åt båda håll. Så sluts en dålig cirkel.

Jag undrar vad han tycker om de uppmärksammande nya apparna på nätet som Kry, Min Doktor och andra. Till min förvåning är han mycket negativ och talar om dem som ”en skam”.

– Det handlar till stor del om att tjäna pengar, men tekniken ligger i tiden och kommer säkert utvecklas än mer. En fördel är naturligtvis att de är öppna dygnet runt men grundproblemet, att läkaren har för liten kunskap om sin patient, kvarstår.

– Därtill spottar de ur sig recept! Finansiärerna bakom dessa appar är ofta läkemedelsföretag och apoteksbolag, med egna intressen i verksamheten. I detta göms också faran med antibiotikaresistens, vi försöker ju på alla sätt få ned förskrivningen av antibiotika. Nu märker vi att den ökar igen, det är oroande, säger Björn Barr.

Kaffet är urdrucket och solen har gått i moln. Det känns som ett varsel. Om sjukvården ska förbli valets viktigaste fråga är det nödvändigt att många av oss går på politiska möten, ställer frågor, delar med oss av egna erfarenheter och framför allt stöttar sjukvårdspersonalen

* Vårdval Stockholm syftar till att öka antalet vårdgivare men också att göra det lättare för människor att välja vårdgivare. Landstingsägda och privatägda verksamheter ska ha samma regelverk och ersättningssystem.