Ska det vara så svårt att säga "hej"?

Mötte en herre i en trång korridor i dag.

-Hej! sa jag.

Han stirrade som om han sett ett ufo. Ungefär: “Vem fan är den där som hälsar på främmande? Är han försöksutsläppt?”

Irritationen sköljde fram som en snabb våg.

-Heeej! närmast vrålade jag just när vi passerat varann.

En lika svag som motvillig grymtning som möjligen skulle föreställa ett hej hördes från gubben.

Ingen stor sak, okej. Men var inte den lilla incidenten ett tecken på att vi fått allt svårare för att hälsa?

      LÄS MER: Ulf Elfvings 10 underbara sätt att älska Thailand

Man märker det överallt. När man åker hiss. När man går in i en affär. När man slår sig ner i ett väntrum. Eller när man kliver in i bastun, där det sitter några karlar och moltiger.

Herregud, ska man sitta naken bredvid varann i en hel kvart kan man väl i alla fall morsa.

Och i affären är vi så långt ifrån kontinental artighet man kan komma. Jämför med Frankrike. Den som går in i en butik utan att hälsa på expediten – eller i värsta fall inte ens besvarar personalens välkomnande hälsning (“Bonjour, monsieur/madame!”) – stämplas direkt som en extremt ohyfsad utböling.

Det är inte svårt att fånga någons blick och utbyta en enkel artighet. Det är tvärtom ganska trevligt. Den andra blir sedd.

      LÄS MER: Ett råd till dig som har åldern inne att sitta ned i bussen

– Alla vill bli sedda. Vi blir gladare och trevligare då, säger den kloka etikettsrådgivaren Magdalena Ribbing, när vi pratar om saken.

När och var börjar Den Nya Truligheten egentligen? Små barn hejar gärna glatt, vinkar och skrattar och har inte lärt sig att vara sura. Men nånstans på vägen mot vuxenheten försvinner det spontana hejandet. Varför?

Ta tunnelbanan eller bussen som exempel: Har du varit med om att den som slår sig ner på sätet bredvid säger hej innan han eller hon (jag klarar inte ordet hen ännu, kom igen om några år) börjar gnugga knän och armbågar mot dig?

I hissen kan det bli ännu mer absurt. Man kan stå i små hissar och skavas mot främmande människor, så nära att man känner vad de ätit till frukost, med ansiktena tätt intill varandra och blicken stint riktad åt sidan, upp i taket eller mot den lilla skylten som talar om hur mycket man får väga i hissen. Men att hälsa? Ånej. Och en resa på fem våningar kan kännas som en pinsam evighet. När de tysta transporten nått målet vet man inte hur fort man ska kunna tränga sig ut.

      LÄS MER: Att åldras med rätt till förälskelse

Visst känns det där igen?

Låt oss ändra på det. Låt oss träna. Låt oss heja på folk vi möter eller sitter vid eller åker med, även med risk för att misstänkas flirta, vara påverkad eller bara konstig.

Ett “hej” eller en enkel hälsningsfras löser band och lättar upp. Det kan vara världens enklaste sociala smörjmedel. Win-win, alldeles gratis.

Tänk om alla ville prova. Det är inte svårt och inte farligt, jag lovar.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet