Grattis SVT - fem år kvar till pensionen. Vad gör ni för oss 55+?

Nåja, bättre sent än aldrig. SVT har under två veckor generöst plockat ur sitt digra arkiv men samtidigt blottat en mindre kulturskandal. Allt som producerats har inte sparats. Band och inspelningar från TV:s barndom har slängts eller spelats över. Detta har främst drabbat tv-underhållningen. Endast ett fåtal av ”Hylands hörna” finns sparade, till exempel. Och ett av SVT:s mest kända underhållningsprogram, Åke Falcks ”Kaskad” som fick Guldrosen i Montreux 1960, finns inte alls!

Själv är jag uppväxt med SVT. Jag har följt dess historia både som ung tittare, mogen konsument, vaksam kritiker och medarbetare. Min pappa var Allan Schulman, legendarisk SVT-producent ansvarig för publiksuccéer som ”Hylands Hörna” och ”Kvitt eller dubbelt”. Vi fick vår första tv-apparat redan 1955, ett år före de officiella sändningarna startade. Jag har matats med tv-snack kring middagsbordet under hela min uppväxt.

      LÄS MER: Sveriges Radio – 90 år och 100 procent dubbelmoral

Lördagskvällarna var heliga på den tiden, då skulle familjen samlas kring tv-apparaten och titta på lördagsunderhållning, följt av ”Perry Mason” eller dylikt. Och när pappa hösten 1962 började producera ”Hylands hörna” på lördagskvällarna satt övriga familjen troget kvar vid tv-apparaten och kunde sedan avge betyg när pappa kom hem sent på kvällen.

Stämningen var naturligtvis alltid positiv när pappa kom hem. Det fanns dock ett skakande undantag: Annandag jul 1966. Vi brukade fira annandagen tillsammans med Lasse Lönndahl, som var en kär vän till familjen. Inget undantag denna Annandag, trots att värden själv var på Studio B för Hörnan-sändning. Han skulle dock skynda sig hem i tid för den sena middagen. Där satt vi, jag och mina systrar, tillsammans med mamma och Lasse då Per Oscarsson dök upp i rutan och bjöd på sin förvirrande strip-tease. Tystnaden och förlägenheten ökade i vardagsrummet i takt med plaggen som föll. ”Nu är Allan inte glad”, utbrast till slut Lasse. Årets understatement. Pappa var rasande då han några timmar senare dök upp ute i radhuset i Hässelby. Det tog åtskilliga skinkmackor och snapsar innan lugnet åter lägrade sig över radhusidyllen.

När det gällde val av artister till ”Hylands Hörna” var det alltid Lennart som hade sista ordet (han hade för övrigt sista ordet i allt kring programmet). Två typer av artister var Hyland extra svag för: glada amatörer och operasångare. Inget fel på operasångare som Nicolai Gedda och Erik Sæden, men det blev ingen större bredd på utbudet.

      LÄS MER: Leif Schulman till TV-direktörerna: “Ge oss tillbaka lördagsunderhållningen”

En kategori artister fick ständigt nobben av Hyland och det var popartister. När så The Beatles kom till Sverige hösten 1963 för en konsertturné fick ”Hylands Hörna” erbjudande om att ha med gruppen i TV. Pappa var väl medveten om att jag var en av gruppens största fan, men lyckades inte övertala Lennart. Det blev tummen ner – ”vi ska inte ha sådan där långhårig musik i hörnan”, löd Hylands dom. Därmed sällade sig Lennart och pappa till den inte så smickrande gruppen ”vi som nobbat Beatles” i sällskap av bland andra bossen på skivbolaget Decca.

Som tröst fick jag dock biljetter till The Beatles konsert på Tennisstadion, inspelningen av ”Drop In” och radioinspelning på Karlaplansstudion. Några år senare var jag ständigt rådgivare när det gällde popartister till Hörnan. Första popgrupp att medverka där var Hep Stars 1966.

1960-talet var guldålder för svensk TV-underhållning. Här gjordes storlagen underhållning med dåtiden största stjärnor både från teatern och annorstädes. Här engagerade man namnkunniga medarbetare som Povel Ramel, Hasse Alfredson, Tage Danielsson, Beppe Wolgers och Lars Forssell. All underhållning hade naturligtvis stor levande orkester och dansare. Artister som Jan Malmsjö, Sven-Bertil Taube och Margaretha Krook framförde vassa och aktuella texter både i sång och sketcher. Åke Falck var den främsta i denna genre och gjorde lysande underhållningar som väckte uppmärksamhet långt utanför Sveriges gränser.

Om 60-talet var guldåldern var 70-talet dess motsats. Nu hade TV2 startat och radikala vänstervågen svept in över företaget. Här var kommersiell musik snudd på bannlyst. När ABBA 1974 vann Eurovision Song Contest med ”Waterloo” blev det inget jubel i tv-huset på Gärdet, och när SVT motvilligt tvingades arrangera 1975 års Eurovision var inte ens ABBA inbjudna. 1976 lyckades SVT-medarbetarna rösta ner medverkan i det kommersiella jippot.

      LÄS MER: Kvällstidningar och kändisar spär på näthatet

Var det bättre förr? Personligen saknar jag den tidens storslagna tv-underhållningar. SVT har i dag fastnat i två kategorier underhållning; artister leker musiklekar i program som ”Så ska det låta” och ”Doobidoo”, eller sitter och pratar om sig själva i ”Sommarpratarna”, ”Moraeus med mera” och ”Stjärnorna på slottet”. All underhållningsbudget går till det tidigare bespottade pestprogrammet ”Melodifestivalen”. Gammaldags tv-underhållning existerar i högsta grad i tv-världen. I Frankrike, Italien och Spanien är det blanka golv, levande orkester, uppklädd publik och superstjärnor varje lördagskväll i tv. Varför inte i SVT?

Så, vad gör SVT för oss 55-plussare? Ingenting. Medarbetare över 67 kastas ut så fort det går. Jag minns pappas bitterhet över att vid 65 inte vara varken efterfrågad eller önskvärd på ett företag han tjänat under åtskilliga decennier. Tv-världen i dag jagar tittare i åldersgruppen 25-45 år. Att kommersiell tv gör det kan man förstå (även om just denna grupp varken har tid att titta eller extra pengar att spendera på produkter). Men att SVT jagar samma grupp är obegripligt.

Tittarsiffror visar att SVT har sin starkaste grupp i ålderskategorin över 60 år. De tittar på allt och behöver därför inte omhuldas speciellt, anser SVT. Organisationen SPF Seniorerna hade tidigare i år ett möte med SVT-ledning ”för att skapa ömsesidig förståelse och respekt”. Vad som kommer ut av det mötet hyser jag inga stora förhoppningar om. SVT lovade att ta med sig av SPF:s synpunkter. Ett typiskt politikersvar, utan löfte.

Alltnog, grattis igen SVT. Fem år kvar till pensionen. Håll ut!