Tekniken slår människan när det gäller övervakning

Från min egen tid som rikspolischef minns jag åtskilliga bataljer då vi inom polisen ville använda DNA-tekniken i brottsbekämpande syfte. Vi ville bland annat upprätta ett DNA-register för brottslingar som dömts för allvarliga brott. Det var någonting som tongivande opinionsbildare såg som ett allvarligt ingrepp i den personliga integriteten. Och då ska observeras att vi talade om dömda brottslingar och inte sådana som misstänktes för brott. Det hela blev inte lugnare av att vi, exalterade av de potentiella möjligheterna, vågade oss på att föreslå att man kanske skulle leta efter DNA-spår på brottsplatser för att öka upptäcktsrisken vid vanlig så kallad vardagsbrottslighet.

      LÄS MER: Björn Eriksson: “Är jag dum i huvudet som inte lägger av?”

Parallellt med den ur vår synpunkt alltmer framgångsrika opinionsbildningen sjönk kostnaderna dramatiskt för att analysera DNA och förmågan att använda tekniken på allt mindre mängder DNA-spår nådde nya höjder. Idag ifrågasätter ingen vikten av att utnyttja DNA-teknik för att lösa och förebygga brott.

Ett annat exempel är fartkameror utmed våra vägar. När jag var ny som rikspolischef introducerades tekniken på försök. Motståndet var magistralt. Bort med ”plåtpolisena” skallade ropen. Hastighetskontroller skall göras av riktiga poliser. Och vi tvingades temporärt ge vika. Idag när trafikpoliser är ett nästan utrotat släkte och vanliga poliser en extrem bristvara har ropen tystnat. I stället talar man om hur systemet ska kunna byggas ut.

En dagsaktuell fråga på detta område är användande av kameraövervakning. Motståndarna kallar ofta fenomenet “Övervakningskameror” och vi som gillar kamera som ett alternativ säger trygghetskameror. Jag tror man kan hävda att det är belagt att kameror kan förhindra många brott på platser där de är uppsatta – möjligen med undantag av emotionella brott. Självklart är de också ett värdefullt hjälpmedel då begångna brott ska utredas.

      LÄS MER: Björn Eriksson: “Äldre hamnar i kläm när kontantsamhället avvecklas”

På ett område som jag särskilt analyserat som så kallad huliganutredare är nyttan med kameror speciellt tydlig, nämligen på idrottsarenor. Det har ju lett till att förövare oftast maskerar sig för att undgå upptäckt när de ska använda pyroteknik eller göra en illegal planinvasion. Varför nästa logiska led kom att bli ett maskeringsförbud.

Ett speciellt problem i frågor av denna typ är den politiska oförmågan att initialt ”tala klartext”. Det leder alltför ofta till att jurister formulerar sina lagtexter därefter vilket i sin tur innebär att juridiken åtminstone temporärt slår politiken. Kameralagen är ett lysande exempel på detta.

Sammanfattningsvis är jag övertygad om att ett vettigt användande av trygghetskameror går en lysande framtid till mötes. Komplexet för talesättet ”Storebror ser dig” kommer att ge vika när frågan blir vem som har tillgång till bilderna snarare än var plåtlådan ska sitta. Eller för att avsluta det hela: ”Teknik slår människa”.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet