Upp till kamp för pensionen – en som faktiskt går att leva på

Vädergudarna kan man inte förhandla med och kanske inte heller facken som kör med utpressning och tar en fotbollsälskande allmänhet som gisslan mot regeringens och parlamentets rätt att lagstifta.

Ändå kan jag känna en motvillig beundran. Det är ”all in” och ”no mercy” för att tala det språk så många fransmän låtsas att de inte förstår.

      LÄS MER: Vad kan du om Frankrike? (quiz)

Lite av den jävlar-anamma som vi skulle behöva i Sverige – och då tänker jag framför allt på alla pensionärer som egentligen inga maktmedel har – utom valsedeln var fjärde år. Just den möjligheten att ställa politikerna till ansvar saboterades ju dock i den så kallade fempartiuppgörelsen om pensionerna 1994, när systemet försämrades dramatiskt för alla oss som är födda i skiftet 1940-1950-tal eller yngre.

Det hette att uppgörelsen över blockgränserna borgade för ”långsiktighet”. Jag, som var politisk reporter på Expressen då, såg det mer som att det räddade skinnet på politikerna – utifrån pensionsfrågan spelade det ju liksom ingen roll längre om man röstade höger eller vänster efter det.

Statsminister Stefan Löfven erkände 2013 att det är ”ohållbart” att vanligt folk bara kommer att få ut hälften av sin lön i pension och menade att man måste ”göra något”. Och han fick medhåll av Moderaternas pensionsansvarige Ulf Kristersson. Efter det har inte hörts ett pip.

      LÄS MER: Jag älskar Sverige – men behandlingen av våra äldre är en skam

Som lök på laxen norpade svenska staten kring millennieskiftet cirka 260 miljarder ur AP-fondernas buffertfond, ett så kallat lån som aldrig betalats tillbaka. Med de pengarna hade en stor del av försämringarna kanske kunnat undvikas.

Det allra mest cyniska och brutala är att både politiker och pensionsexperter så hårt driver att den allmänna pensionsåldern måste höjas. Logiken är enkel: Vi lever längre, alltså måste vi jobba längre.

Men logiken haltar. Som jag har skrivit här på News55 tidigare, vi kanske aldrig har varit så olika som nu när vi passerar 65.

      LÄS MER: Varför ska man buntas ihop bara för att man fyller 65?

För vilka är egentligen ”vi”? Jag kan jobba tills jag blir 80 om jag har hälsan. Det kan säkert Fredrik Reinfeldt (som under sin tid som statsminister hårt drev på för höjd pensionsålder) också. Men hur länge stoppar vårdbiträdena? De som jobbar vid monteringen på Volvo Cars? Pappersbruksarbetare i skiftesarbete?

Det som händer idag är att hårt arbetande svenskar knappt orkar tills de är 60, tar förtidspension och straffas med en pensionsnivå som knappt räcker till mat. Jag har flera exempel i min närhet på detta. Klyftorna kommer att öka dramatiskt.

Hur viktig pensionen är ser vi ju enkelt i hur de som kan förser sig själva: Proffspolitikerna i regering och riksdag, fackpampar, höga direktörer i näringslivet – även de som tvingas gå efter dundrande skandaler – avgår alla med guldkantade pensionsavtal.

Jag tror politikerna har svårt att fatta vilken tickande bomb det här är när vidden går upp för oss svenskar, det allra mest timida av folk, hur lurade vi blir efter ett hårt arbetsliv.

      LÄS MER: Olika effekter av höjd pensionsålder

Kom ihåg pensionsstriden 1958 – så konfliktladdad att S-C-regeringen sprack och statsminister Tage Erlander tvingades utlysa nyval. Då brann det under fotsulorna på politikerna och Socialdemokraterna gick till val till andrakammaren på ”Gärna medalj, men först rejäl pension”. Sossarna gjorde ett kanonval och fick 46,22 procent av rösterna.

Jag kan tycka det gnälls alldeles för mycket här i Frankrike och att man skjuter mygg med bazooka (som när traktorer blockerar motorvägar och borgmästare får vada i sjöar av uthälld mjölk på tomten), men vi skulle behöva importera lite gallisk espri.

      LÄS MER: Den gamle och Medelhavet – på de sydligare breddgraderna är ålder en merit

En folkrörelse inför valet 2018 för en pension alla kan leva på vore modellen.

Ett samhälle som inte på ett vettigt sätt kan sörja för sina äldre riskerar på sikt att explodera. Det borde inte vara en förhandlingsfråga. All in, ”no mercy”.