Midåldernattens köld är hård!

Folkvalda, gör er plikt och krossa diskrimineringsdraken! uppmanar Nina Ripe i en debattartikel med "Draken" som namn - fritt efter Viktor Rydbergs dikt Tomten.

Rikard Jansson

Annons

Annons

Midåldersnattens köld är hård,

ungdomens glittra och glimma.

Ung erbjuds jobb på kontor och gård.

Gammal ratas och har tid att rimma.

Månen vandrar sin tysta ban

över gamla som unga, på landet i stan.

Snön lyser vit på taken.

Nog om snö, låt oss komma till saken. 

 

Månen lyser med jämlikt behag,

över ungfolk liksom antika,

men arbetsgivare, i strid med lag,

de till åren komna undvika.

Hur kommer det sig att man i detta land,

möter erfarenhet med iskall hand?

Grubblar, fast det ej lär båta,

ty det är en svårknäckt gåta. 

 

Men, tänker du uti månens sken,

kan detta verkligen stämma?

Poeten vill kanske ställa till scen

eller har inte hästarna hemma.

Men gunås, det är sant, saklig information.

Lyss gärna till den delegation

som forskat och nu kan svära:

seniorer är ej populära. 

 

 

”Delegationen för senior arbetskraft”

orätt kan konstatera.

Sådan berövar en hälsa, livssaft,

fler bekymmer går ock att addera.

Midåldersnatten blir extra sträng,

när man inte tjänar nån peng.

Men för samhället och individen,

visst är situationen vriden! 

 

 

Runt ett tusende jobb rimmarn’ sökt, ve och ack.

Bra meriter och föga later.

Dock svaras det – om alls – nej tack.

Preferens: unga kandidater.

Statens överklagandenämnd

gör blott appellanten beklämd.

Förtjänst och skicklighet skall råda

men ungdom övertrumfar dem båda. 

 

 

Statens anställningsbeslut

må förvisso till nämnd överklagas;

men det är ett lamt institut,

alltför sällan felen lagas.

Trots att den som anfört besvär

mest förtjänt och skicklig är,

sägs i nämnden, med fadd motivering:

Det är tvärtom. Vad är det för värdering? 

 

 

Står där så grå vid igenslagen dörr,

grå mot de unga och färska.

Var det lika bakvänt förr,

att de oerfarna fick härska?

Ungdomskulten är inte sund.

Samhället bör förvalta sitt pund.

Tillvarata individen

och dess kunskap.

Ur led är tiden! 

 

 

Att fråga varför man valdes bort,

lönar sig ganska föga.

Svaren är av goddag-yxkvast-sort.

Frustrationens vågor går höga.

Fina meriter men inte en chans;

de påstås sakna relevans.

En undrar vad en ska göra.

Gny? Dö? Ta katten och köra? 

 

 

De förklaringar arbetsgivare ger

är luriga och kreativa.

Gubben i månen hör på och ler

när de med oss uråldriga driva.

Det kan låta så här: ”Din bakgrund är bred,

om du jobbar hos oss blir du snabbt utled”.

Om man nån enda gång intervjuas

blir det fel; det man sagt grundligt skruvas. 

 

 

Efter att man vid intervjun frågats ut

och svarat strängt fokuserad

sägs ”… mycket gott intryck, men till slut

vi valde en mer meriterad”.

Dock när besvär mot beslutet anförs

annat ljud uti skällan hörs.

Ett nytt avtryck redovisas,

nu det sågas i stället för prisas. 

 

 

Tillåt mig stanna vid detta ett tag,

ty ett mönster det är som förskräcker.

Att omdömen ändras som i ett trollslag 

befogade frågor väcker.

Intervjun bevisar sig vara fars,

kafkalik rättssäkerhetskrasch

Tar nu i akt tillfället,

vädjar: värna rättssamhället! 

 

 

Det står för rimmaren alltmer klart,

det är spel för galleriet,

man kallar några av äldre art

för att undgå klanderiet.

Ty kallas blott sökande i ungdomsvår

hotar näsknäpp från DO (ehuru ej svår).

Ej seriöst, blott teater,

båg och fejk. Bomber och granater! 

 

 

Håll i er, här kommer mera salt:

det är vajsing på kompetensen;

I stället för att ropa stopp och halt,

blundar nämnden för inkonsekvensen.

Arbetsgivare kommer undan med

det mesta. Igen, vår tid är ur led.

Alla svepskäl bör grundligt rannsakas.

Sanning, rättvisa, lag bejakas. 

 

 

Nu stört omöjligt leda i bevis

skickligheten för tjänsten ifråga.

Bra meriter, glad, nyter, vaken, precis.

Ändå avfärdas ens förmåga.

Betyg, goda vitsord, tjänsteår – noll;

endast intervjun spelar roll,

men den blir till kvicksand och lera.

Det är inte lönt appellera. 

 

 

DO, vår diskrimineringsombudsman,

rättvisa skall säkerställa,

likväl är vi äldre lysta i bann.

Det finns starka skäl att gnälla.

Ombudsmannen väljer och vrakar bland fall,

släpper det mesta och sagan är all.

Sverige borde ta sig i kragen,

ändra attityder och lagen. 

 

 

Allt som gamlingar läggs till last

kan inte här redovisas;

detta är nedklottrat i all hast,

men på diverse sätt vi avspisas.

Platsansökan påstås behäftad med brist,

fast den rymmer allt den ska. Sånt är trist. 

Nån bagatell i ens cv,

nog för att hamna breve. 

 

 

Jurist, journalist, artist, rimpoet,

om än något kommen till åren.

Hungrig alltjämt – är det nån som vet

om hen skulle bli gla ́ om hen får en?

Ni må ursäkta allt detta prat

men rimmaren är som ni ser desperat.

Dock rör grundfrågan hela vårt rike.

Till undsättning Justitia, Nike! 

 

 

För rimmaren återstår nog blott pension,

men det är trist till tusen

att humör och kunskap, kraft, passion

inte alls, som det sägs, gör susen.

Slöseri för människa och land

att med de erfarna klippa band.

De är rätt många, må ni tro

som väljs bort, sorgset fastslår: metoo. 

 

 

Midvinternatten köld är hård

stjärnorna gnistra och glimma.

Politiker, som har vårt land i er vård,

agera i denna timma!

Månen sänker sin tysta ban.

Folkvalda, gör er plikt! En plan.

Sådärja, nu kom vi till saken:

Krossa diskrimineringsdraken! 

 

 

Nina Ripe

Rikard Jansson
Kontakta mig
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons