Härlig helg i Sveriges matcentrum

Allt började med kafferep i det gamla gästgiveriet. Bland tända ljus och antika möbler står kaffe med kakor, bullar och tårtor framdukat varje eftermiddag. Farligt härligt.

Sen blev det rundvandring i Nordens största matbibliotek, som sorterar under Örebro universitet och ligger i Måltidens hus i Grythyttan. 30.000 böcker om mat, dryck och allt som hör till de ämnena, och jag fastnade direkt i några gulnade volymer om Paris krogar vid förrförra sekelskiftet.

Det fina är att man kan beställa böcker härifrån på varje bibliotek i landet.

Men kronan i den här biblioteksjuvelen är matlegendaren Tore Wretmans enorma samling av kokböcker, pietetsfullt bevarade i ett rum med golv av lock från gamla järnspisar (!) och med Tore själv, som byst, blickande ut över hela härligheten:

Här finns också världens äldsta tryckta kokbok, “De honesta voluptate et valetudine” (“Om rättfärdig – eller ärbar – njutning och hälsa”), skriven av påvens bibliotekarie Platina år 1480. Den vilar självfallet bakom lås och bom.

En hel del av materialet har man börjat digitalisera, för att göra det tillgängligt för fler. T.ex. en 400 år gammal kinesisk hälsokokbok – och många andra.

Många av titlarna i kokboksmuséet har Grythyttans eldsjäl Carl Jan Granqvist själv ropat in på auktioner.

Inne i måltidens hus instiftades också den här helgen Kokbokens dag av en annan eldsjäl från trakten, Pelle Agorelius. Inte en dag för tidigt: när såväl pop-corn som grynkorv och kladdkaka och mycket, mycket annat har egna dagar, ska förstås kokboken ha en också. Särskilt mot bakgrund av det kommer ut runt 400 matböcker om året här i landet varje år. Kokboksmuséet torde snart behöva byggas ut…

Blir man hungrig av all denna matlitteratur? Jojomen. Tack och lov är det bara ett par stenkast till Grythyttans gästgivaregård.

Är det nånstans man känner historien vingsus är det här. Värdshuset öppnade 1641 tack vare drottning Kristina, som hade bestämt att det skulle finnas ett anständigt värdshus på var sjunde mil av dåtidens vägar. Varje gästgiveri skulle erbjuda tre olika boendeklasser: en för adliga personer, en för “annat hederligt folk” och en för “gemene sällskap”. Det skulle också finnas stallplats för 24 hästar och förråd med livsmedel samt ved och ljus.

I mitten av förra århundradet var både gästgiveriet och hela den gamla bebyggelsen i Grythyttan nära att jämnas med marken.  Som i så många andra samhällen skulle det byggas parkeringsplatser och Domus-lada. Men med en (1!) röst i byggnadsnämnden räddades de gamla miljöerna.

I dag blomstrar värdshusverksamheten i byn. De gamla byggnaderna, som vilar på två miljarder år gammal skiffergrund, rymmer både krog, spa och hotell.

Vi åt en härlig middag med en gäddtimbal, kräftstjärtar och en ostkräm, på vilket hälldes en mustig kräftbuljong, som öppningsnummer.

Sen fick man välja mellan en len hälleflundra och en långkokt bit vildsvin, varpå följde den (nästan) lokala osten Bredsjö blå – som lär vara Sveriges dyraste… – och en dessert med hjortron och mjölkchokladfondant.

Sen sov man gott i fina, gammaldags rum – och drömde om både kokböcker och värdshusmat. Här hade Tore Wretman trivts som fisken i vattnet!