Kalvnjure i konjaksspetsad senapsgräddsås - SÅ gott!

Kalvnjure i senaps-konjak-gräddsås med brynta kantareller - mmm... Varför äter vi så lite inälvor?

Ulf Elfving

Annons

Annons

Ja, varför? Tänk grillad kalvlever med bacon och kapris, eller ljummen kycklinglever i en sallad med råa champinjoner, ruccola, tomat, äggklyftor osv, eller den här kalvnjuren…

… som det inte var lätt att få tag i. Hittade en fryst liten njure i ett hörn av det stora matvaruhuset, stekte den i smör, saltade, pepprade, hällde på grädde, dijonsenap, lite köttfond och en matsked konjak och lät såsen koka ihop några minuter. På slutet fick den sällskap av en näve nyplockade, brynta kantareller och lite stekt lök.

Himmelskt gott! T.o.m. min fru, som inte skulle kunna tänka sig att bita i en njure, älskade såsen och åt den med sked.

Dessutom så lättlagat. Samt rikt på järn och andra nyttigheter.

Inte så dyrt heller. Och ännu billigare – men lika god – var den grisnjure som mamma lagade förr i världen. Men när och var såg man senast den råvaran?

I var och varannan matbutik och på massor av krogar i södra Europa har man lever och njure. Men här i Sverige inskränker sig utbudet av inälvsmat oftast till inplastad leverpastej.

Trist.

Ulf Elfving
Kontakta mig
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons