Sill och raggmunk är eviga klassiker på 85-åriga, berömda järnvägskrogen

Vi slår oss ner vid en av Europas bästa järnvägsrestauranger och drömmer om gamla tider över en tallrik stekt salt sill med löksås Nu fyller Berit Wahlgrens k-märkta krog 85 år. Här gäller husmanskost, säger hon - pizza serveras över min döda kropp!

Ulf Elfving

Annons

Annons

Det var tidningen The Guardian som för något år sen blev eld och lågor efter ett besök på Östra Stations Järnvägsrestaurang i Stockholm och utnämnde den till femma på en exklusiv lista över de bästa järnvägsrestaurangerna i Europa.

När våra föräldrar eller ännu tidigare generationer åkte tåg i början av förra seklet hade det vuxit fram ett pärlband av kvalitetskrogar längs järnvägarna.  De flesta är borta och har ersatts av snabbmatställen med plastpackade mackor. En av de mest berömda, Ranten i Falköping, som funnits sen 1865, hade stängt när Svenska Järnvägsklubben nyligen gjorde en inventering av matställen vid tågstationerna. Men man hittade järnvägsrestauranger av varierande sort i Hallsberg, Uppsala, Gävle, Malmö, Strömstad, Linköping, Stockholm och Göteborg. Och det finns kanske några till.

Jag har bara varit på ett par av dem men tror inte att någon kan konkurrera med Östra Station ifråga om historia och klassiskt utbud. Det mesta är k-märkt, t.o.m. möblerna, som gjordes av NK inredning på tidiga 30-talet. Och menyn får det att vattnas i munnen på nostalgiker: stekt salt sill med löksås, strömmingsflundra med mos, köttbullar med gräddsås och lingon, raggmunk och fläsk och stekt fläsk med löksås. Smör och grädde har en huvudroll i köket.

Pizza eller kebab kommer aldrig att serveras här så länge Berit Wahlgren lever.

Hon fyller 75 i år, har jobbat här i 32 år och har en arbetsvecka på 70 timmar. I går firades hon när krogen fyllde 85 år. Och kolla vilken födelsedagstårta!

 

Nuförtiden är Östras järnvägsrestaurang full av gäster både lunch och middag, turister lockas hit av artikeln i The Guardian, lokalbefolkningen kommer ofta, och resenärer på Roslagsbanan, som utgår härifrån, passar på att äta en bit på väg hem eller bort. Men Berit har upplevt sämre tider också. Så här berättar hon:

-Min hyresvärd har velat slänga ut mig, riva stället och hyra ut till en av de stora kafékedjorna. Aldrig i livet, sa jag. Så kom dagen när jag blev femma på The Guardians europalista. Då började jag gråta. Och det brukar jag bara göra när Djurgården vinner SM-guld!

 

Ulf Elfving
Kontakta mig
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons