OBS: Detta skrevs före nya attentatet i Frankrike

Det här är ju en matblogg, så vi kan väl just nu bortse från att franska är ett av världens vackraste språk, att Paris är världens kulturella huvudstad, att natur och arkitektur är fullständigt betagande i hela detta land och att franska folket verkar ha genomgått en sorts kollektiv charmkurs, en ren metamorfos, som gör att man blir bemött på ett vänligt sätt nästan överallt i landet numera. Låt mig i stället få drömma en liten stund om franska matupplevelser.

Faiblessen (haha, där blev det franska direkt!) för Frankrike och det franska  köket började tidigt, Och kanske inte med maten, egentligen, snarare drycken och nattlivet…

Första resan till Paris var med buss på 50-talet. Charterbusshelvetet var fullbokat, så vi var några som fick turas om att sova på golvet genom Europa. Vid franska gränsen, klockan fem på morgonen, purrades vi, det blev högtidlig vätskekontroll: inresan i La France firades med kaffe och konjak innan bussen rullade vidare mot Paris. Vi som var tonåringar blev frälsta och förtjusta direkt.

Sen väntade en vecka med spännande möten med franska bartendrar (vi var så unga, så vi drack bara likör, men mycket likör, hu…), nattklubbar med apachedans, billiga krogar där en trerätters fransk husmanskost kostade några tior och annat oförglömligt.

Nästan 50 frankrikeresor senare är det fortfarande det där enkla, spännande, genuina som lockar. Även om det förstås är hur häftigt som helst att nån gång få gå på bättre krogar och uppleva nånting som mest av allt liknar en välregisserad teaterföreställning.

Ett gatukök vid Pigalle eller en stjärnkrog på Champs-Elysées – det kan smälla lika högt.

En av senaste besökets höjdpunkter var en nattkryssning på Seine med champagne, det bästa från det franska köket och alla fasadbelysta monument i ljusets stad. Turistfälla? Javisst. Men en väldig trevlig fälla…

Det här var mellan de två terroristattentaten i den franska huvudstaden 2015 – Charlie Hebdo i januari och Bataclan (bl.a.) i november. Paris var övervakat men levde sitt liv.

Man ska inte tveka att åka till Frankrike. (Herregud, förresten, vad jag hade unnat landet ett EM-guld i fotboll!)

Frankrike kommer att klara många smällar. Jag höjer att glas – calvados får det bli i dag, det finns en skvätt hemma – och skär upp en skiva god fransk ost  för detta fina land. Grattis på nationaldagen!