Vår "fuskwallenbergare" blev utmärkt!

Rätten har tjusiga gamla anor. Den är uppkallad efter häradshövdingen Marcus Wallenbergs hustru Amalia Wallenberg, dotter till läkaren och kokboksförfattaren Charles Emil Hagdahl.

En äkta wallenbergare ska bestå av finmald kalvfärs, äggulor, vispgrädde, salt och peppar. Och den ska ätas lättstekt, med potatismos, gröna ärter och smält smör. That´s it.

Men i brist på kalvfärs hittade jag finmald fläskfärs i affären. Klart fusk, men det blev riktigt bra! Så här:

Man blandar färsen med äggulor (jag tog fyra stycken till 500 gram färs, en mer än i de flesta recept) och rör sen ner drygt 2 dl vispgrädde, lite i taget. Kryddar, vänder i ströbröd och steker runda, höga biffar i smör. Färsen blir lös, med sin stora mängd ägg och grädde, så det är lättare att få till fina biffar om man har en utstickare eller hamburgerform att fylla med färs.

Ytterligare ett avsteg från originalet var att servera vår wallenbergare med en god röra på färska tomater, som vi fått av vår kompis tomatfantasten Irma. Ett trevligt tillbehör.

Enda anmärkningen man kan ha är att den färdigköpta malda fläskfärsen blir lite för grov. Kan man mala den en eller flera gånger till, blir resultatet just så porösa, nästan suffléliknande biffar som kännetecknar wallenbergare.

Nästa gång bli det nog kalvfärs – men den hör budgetvarianten funkar också!