News55

Aina Bergvall: Marit Paulsen brann för äldre, djuren - och kaffe

Artikelbild
Aina Bergvall
Aina Bergvall
Uppdaterad: 09 apr. 2024Publicerad: 29 juli 2022

För ungefär sju år sedan gjorde hon slut på livet som kändis och makthavare. Marit Paulsen valde att bli en privatperson igen, med Sture, djuren, de tio barnen och de många barnbarnen och den ständigt påfyllda kaffekoppen hemma på gården i Yttermalung.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Men dessförinnan hade hon hunnit vara en tydlig och inflytelserik politisk röst i Sverige, det som blev hennes hemland efter en traumatisk barndom i Norge. Hon började som socialdemokrat men kom så småningom fram till att det var hos folkpartiet/liberalerna hon hörde hemma. Marit Paulsen brann framför allt för tre ämnen: Europa, äldres levnadsförhållanden – och djurens. 

När det blev val drog inga andra kandidater så många personkryss som den stadiga tanten från Dalarna, med en liten men omisskännlig norsk brytning när hon stod i talarstolen. Marit Paulsen agerade aktivt för Sveriges inträde i EU och hon hade också gärna sett att euron blivit vår valuta.  

I sammanlagt tio år var hon medlem av Europaparlamentet. Hon var en ledamot man lade märke till. Till skillnad från sina kollegor valde hon att bo i husvagn tillsammans med sin man i stället för på lyxhotell i Bryssel, hon visste hur hon trivdes allra bäst och struntade i de syrliga kommentarerna.  

På plats på den europeiska scenen krokade hon arm med Frankrikes gamla sexdrottning Brigitte Bardot. Tillsammans kampanjade de två för en bättre djurhållning och anständiga djurtransporter, och damerna väckte naturligtvis stort intresse!  

Att hon visste mycket om hur man hanterar djur bevisade hon ofta, till och med för mig personligen. Vem förutom Marit Paulsen skulle ha kunnat övertyga mig om att även jag skulle kunna förlösa en tacka vars lamm fastnat på väg ut i världen? Jo, jag skulle lägga ut tidningspapper på golvet allra först, eftersom det är väldigt rent, förklarade hon entusiastiskt. Sedan plasthandske eller plastpåse på armen och SÅ –Marit visade hur man skulle stoppa in handen och vrida … och lammet skulle komma ut, landa på de rena tidningarna! 

En etikett hon ofta klistrade på sig själv var “kärring”. Jag frågade henne faktiskt varför, hon kunde vara värd en vänligare titel, var ju framgångsrik, en förebild för många (och ännu ett bevis för min gamla tes att de smartaste kvinnorna vi har i politiken märkligt nog sökt sig till folkpartiet/liberalerna). “Kärringen” skrattade och sa att hon var helt bekväm med beteckningen, inget att tjafsa om! 

Mode var inget stort intresse för Marit Paulsen som knappast kallats vare sig kokett eller fåfäng. Ändå hände det att hon blev ilsket påhoppad med anledning av sin klädsel. Malungsbon visade nämligen sin solidaritet med den lokala företagsamheten och klädde sig ofta och gärna i skinn. Tuffa skinnjackor trivdes hon i, de passade både hennes kropp och själ! Och om skinnfabriken där hemma sålde några extra plagg för att hon setts bära dem var hon bara glad. 

Vid sidan av politiken skrev Marit Paulsen en lång rad böcker. Den självbiografiska “Liten Ida” som kom 1979 är en gripande berättelse om hur barn med tyska rötter hade det i Norge under andra världskriget: mobbad, fattig, ständigt hungrig, hånad för att modern sällskapade med en tysk militär.  

ANNONS

Vill man veta mer om Marit Paulsens vuxenliv är “Natten är min egen” en bok som passar. I den om aldrig förr blir man övertygad om att utan kaffe hade hon aldrig stått ut… pannan var alltid varm, både hemma i köket och i husvagnen.
Marit Paulsen blev 82 år. 

Läs mer från News55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS