News55
Detta är en sponsrad artikel

All heder åt Hellsing som gjort så mycket för vårt ordförråd

Artikelbild
Aina Bergvall
Aina Bergvall
Uppdaterad: 01 dec. 2015Publicerad: 01 dec. 2015

Tänk att inte förrän han är död inser jag hur mycket han har påverkat mig. Dig. Oss.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Lennart Hellsing debuterade 1945 och har sedan dess skapat ett drygt hundratal böcker. Han har blivit tonsatt, iscensatt och någon gång ifrågasatt, men mest hyllad – fast Alma-priset hann han aldrig få, trots sin enorma och fantastiska produktion och sin höga ålder (han blev 96).

      LÄS MER: Lennart Hellsing är död

För oss som så att säga är födda på svenska och har växt upp från 40-talets mitt ända till i dag har han i alla fall varit en högst betydande person.  

Jag tror att hans stora, viktiga insats har handlat om ett högst personligt och modigt ordbruk.  Vem skulle annars ha fått barn att redan före skolåldern anamma ord som mazurka, palsternacka, spektakel, paprika och vitamin? Hade vi tänkt i termer av Sjusovarland, silvertorn och Bosporen?  Tagit ordet parabel i munnen, eftersom det rimmade så snyggt på både sabel och Babel? Och har någon mer än Hellsing låtit ett skoskav rimma på en skandinav?

All heder åt denne man, som gjort så mycket för vårt ordförråd och gjort det som en helgjuten glädjespridare. Kunskapen bara smög sig på hans läsare.

Nu är frågan bara vem som tar över stafettpinnen? Som kan gifta ihop poesi och lätt galenskap till underfundiga ramsor som blixtsnabbt klistrar sig fast i barns hjärnor för att stanna där för evigt?

      LÄS MER: Vem tar ansvar för barnens ordförråd?

Det är nödvändigt med bra litteratur för barn, specialskriven, någorlunda åldersanpassad (även om de individuella skillnaderna kan vara stora). Inga böcker eller texter är egentligen viktigare än de som ämnats för våra yngsta. Här finns en väg mot integrering, mot ett alla-är-lika-mycket-värda-tänkande. Den som har ett bra ordförråd besitter ett kapital som kommer att förränta sig under ett helt liv. Vokabulären ger styrka i debatter, den som är trygg med språket vågar ta plats, kan hantera samhällets krav.

ANNONS

Man har aldrig läst en bok förgäves, inte ens om man kommit fram till att det varit en ”dålig” bok – för säkert fanns också i den något att hämta. En inblick i en annan sorts familjeliv, en främmande kultur, ett annat sätt att tänka på vardagliga ting, kanske?

Hur skulle Lennart Hellsings debut ha sett ut om han gett ut sin första bok i år, 70 år senare? Hade han skapat ett klickspel i lämpligt läsplatteformat eller en app för mobilen? Nej, jag tror inte det.  Jag tror – vill tro – att i hans värld uteslöts ingenting, men att orden hade evigt liv och värde. Och dessutom lever hans texter säkert extra länge tack vare att det fungerar så bra att läsa dem högt. Högläsning är något som verkar vara på väg att glömmas bort, i takt med att våra sociala kontakter digitaliseras.

      LÄS MER: Tips för dig som är vilse i barnboksdjungeln

Ni hör väl varningsklockorna, hur frenetiskt de klämtar?

Att läsa högt borde ingå i allas vardag, också emellan vuxna, men viktigast för barnen.  Skyll inte på tidsbrist! Godnattsagan, som förstås också kan vara en sång, är något av det mest värdefulla vi kan ge våra barn.

Det kan vara berättelsen om den storätande hertigen som gjorde att tornet i Pisa började luta (han blev utav grädden längst på bredden) eller om den förtrollade prinsessan Annabell Olsson som ”råkat gå vilse och bor här hos oss”. Själv är jag ett levande bevis för Hellsings makt: jag kan fortfarande hela texten om den trekantige gubben, han som spelade munspel iklädd träskor och näverjacka och en hatt kantad av korvaskinn.  Se där några få av Lennart Hellsing signerade sanna evergreens i barnkammaren!

En fördel med livet på nätet finns dock även i det här sammanhanget: du kan hitta praktiskt taget alla texterna i din dator …

ANNONS