News55

Carl-Ingemar Perstad: Så kom jag i gång med träningen

Artikelbild
Carl-Ingemar Perstad
Carl-Ingemar Perstad
Uppdaterad: 17 maj 2021Publicerad: 17 maj 2021

Jag hör inte till dem som köar till gymmet, speciellt inte så här i coronatider. Och det börjar märkas i byxlinningen och badrumsvågen förstärker min misstanke.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Någon klok människa har sagt att motion är färskvara, och jag är beredd att hålla med. En hockeyskada i foten sedan tonåren har börjat göra sig påmind och det begränsar utbudet av träningsformer. Kompisar pratar sig varma för golf, men bollen har aldrig rullat min väg om jag säjer så! När klasskompisarna lirade boll blev jag alltid vald till Boll-Kalle. Ni vet den som står bakom målet och hämtar missade bollar. 

Men otroligt nog var jag faktiskt en gång nära att bli värvad av en fotbollsagent. Det var när Bengt Bedrup som ville ha mig med i TV-laget. Den gode Bengt måste ha varit snudd på desperat som ringde upp mig. När jag berättade om mina meriter som Boll-Kalle i Ljusdal förstod Bengt att jag inte platsade och minns jag rätt var det Bengt Alsterlind eller Christer Ulfbåge som räddade Bedrups laguppställning.

På garageuppfarten här i Florida, i skuggan under ett träd vid brevlådan, ser jag min bättre hälft Susanne trampa på sin motionscykel. För att göra träningen mer effektiv har hon vikter i händerna och gör olika armrörelser.  Och naturligtvis med bra musik i headsetet. På en halvtimme bränner hon lika många kalorier som på en intensiv zumbalektion.

Kanske ska jag testa? Med lätt motstånd i cykeln börjar jag trampa. Susanne väljer vikter åt mig, 1,5 kilos. Det ser löjligt lätt ut och jag byter direkt till trekilos. Man är ju man!

Med Chulabräng från humorprogrammet Kokobäng i lurarna trampar jag loss. Här ska tränas och bli i form igen.

Men Chulabräng har knappt hunnit halvvägs innan jag är helt slut. Armarna känns som sladdrig spaghetti och vikterna som ankare av bly. Det är nu jag förstår varför man som otränad helst börjar utan vikter och sedan ökar till max 1,5 kilos.

Och nu går det som en dans. Att trampa med lätt motstånd håller pulsen igång samtidigt som man spänner armar, mage och rygg, och det höjer kaloriförbränningen samtidigt som man inte belastar knän och fötter. Grannarna kollar nyfiket på vad jag gör och blir intresserade.  

Ett namn skulle träningsformen ha och det blev Cardiobito som står för konditionsträning på motionscykel med vikter, det vill säga Cardio bike toning.

ANNONS

Träningsformen såg dagens ljus sedan Susanne skadat båda sina knän i en olycka. Att få sin dagliga motion är ett livselixir för både kropp och själ, speciellt när man passerat 55. Där skulle den här solskenshistorien kunna sluta. 

I takt med att grannarnas intresse ökade insåg Susanne att många tränar hemma och tycker det är lite tråkigt. Nu har grannarna hakat på och tränar med programmet som ligger öppet för alla.

Och man behöver inte ha skadade knän eller ont i foten som jag för att träna CardioBito. Träningsformen är perfekt om man är lite äldre och vill träna hemma i sin egen takt. 

Jag var lite tveksam i början men är nu en av min frus största ”fans” också när det gäller träning.

Ur knäolyckan kom något positivt för oss seniorer. Efter många frågor från vänner i Sverige spelar vi nu in videolektioner med Cardiobito för motionssugna på hemmaplan.

Läs mer från News55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS