Därför ska arbetsgivare låta äldre jobba

Jobba efter 65?Glöm det om du exempelvis siktar på att underhålla i TV.Bara i år har flera folkkära, äldre TV-ansikten kickats ut ur rutan. Man skyller på coronan. Hur ofta har vi inte hört den ofta hycklande frasen ”vi ska vara rädda om våra sköra, äldre”?Legendaren Siw Malmkvist, 80, var på tok för gammal och […]

Ulf Elfving

Annons

www.krisinformation.se

Annons

www.krisinformation.se

Jobba efter 65?
Glöm det om du exempelvis siktar på att underhålla i TV.
Bara i år har flera folkkära, äldre TV-ansikten kickats ut ur rutan. Man skyller på coronan. Hur ofta har vi inte hört den ofta hycklande frasen ”vi ska vara rädda om våra sköra, äldre”?
Legendaren Siw Malmkvist, 80, var på tok för gammal och följaktligen ”för skör” för att få vara med i Let´s Dance. Hon ströks helt enkelt.
Antikdrottningen Karin Laserow, 70, petas från nästa säsong av ”Bytt är bytt” med ungefär samma motivering.
Två kvinnliga kraftverk, älskade, kraftfulla rivjärn.
Sköra? Pyttsan! Det luktar åldersdiskriminering lång väg.
Andra har försvunnit lite mer diskret, och fler lär följa.
Själv är jag oändligt glad över att få fortsätta jobba även 12 år efter pensioneringen. Både med matbloggen här på News55, ett par radioprogram och lite annat.
Radiojobben är enkla men superroliga: omtyckta låtar från 50-talet till nutid med lite snack mellan, på söndagskvällar i P4 och lördagseftermiddagar i digitala P4Plus.
På Sveriges Radio får man finnas även när man uppnått mogen ålder, tack för det! Så fiffigt har man t.o.m. ordnat det, att en vänlig tekniker varit hemma hos oss och byggt upp en liten studio i mitt arbetsrum. En skärm, en mikrofon och nån liten dosa som jag inte begriper mig på, men som förmodligen är det som gör att mitt hemmaprat når ut i etern.
Det är nästan för bra: jag kan sitta okammad och i pyjamas och prata in programmen, om jag är på det humöret. Vilket säkert skulle vara direkt avskräckande för publiken om det vore TV…
En fördel till, både för mig och andra hemjobbare: det är tio meter till kylskåpet och tjugo till vilstolen. Farligt nära, egentligen…
Förstå att jag älskar radio!
Nå. Alla kanske inte kan eller vill jobba långt upp i åren. När Fredrik Reinfeldt på sin tid sa att vi i framtiden skulle behöva räkna med att jobba längre -och blev ganska hånad för det – menade han knappast att alla var tvungna att göra det. Men att de som kunde skulle få göra det och att det vore bra för landet.
Det har väl gått sisådär med den saken. Hur många 60-plussare är eftertraktade villebråd på arbetsmarknaden i dag? Hur högt uppskattat och eftersökt är rutin, erfarenhet och breda kunskaper?
Visst tappar man lite i snabbhet och styrka med åren, det är självklart. För en tid sen anlitade vi en herre via en arbetskraftsförmedling som skulle hjälpa till med att rensa lite småsaker i trädgården. Ryggen och stelheten, ni vet…
Det kom en vänlig pensionär, som förklarade att det skulle bli ett nöje att befria oss från varje antydan till ogräs i rabatterna.
Han fixade det men det tog nog emot lite på slutet…
Och det var ju uppfriskande att möta en senior som verkligen VILLE jobba, den gruppen är stor och värdefull. Och den har erfarenhet och rutin i övermått, egenskaper som inte bara är ovärderliga utan också helt nödvändiga på arbetsmarknaden.
Och det finns förstås många sätt att uppmuntra äldre arbetskraft och hitta lösningar som funkar i stället för att fnysa åt den.
Måste berätta om ett par andra i den närmare bekantskapskretsen, som är rena fantomseniorerna, och som går fram som en tsunami över arbetsuppgifterna. På landet känner vi en 84-årig yngling som bygger bryggor, skuttar upp på tak och lägger tegel, hugger ner jätteträd och skyfflar grus. På fritiden spelar han innebandy och lyfter skrot.
Killen kan förstås tyckas vara exceptionell, men det finns fler: Krutpaketet Ola, som hjälper oss att deklarera, är 86 och inte bara en rackare på siffror; i år blev han också svensk seniormästare i pingis. 86 år alltså!
Men vi andra behöver inte få komplex när vi ser de där yrvädren. En del orkar inte så mycket mer än vila efter ett långt arbetsliv, andra längtar ”bara” efter att få ta det lugnt, leka med barnbarn (vilket i och för sig sällan är särskilt lugnt; jag vet!) eller plöja igenom alla de där böckerna som aldrig blev lästa när man jobbade, eller pyssla med någon onyttig hobby. Det är fullt legitimt, det också.
Men lägg för bövelen inga hinder i vägen för dem som både kan och vill köra vidare i yrkeslivet ett tag till! De behövs.

Annons

Annons

Ulf Elfving
Kontakta mig
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons