News55
Detta är en sponsrad artikel

Artur Ringart: "Ingen ska behöva fira jul ensam"

Artikelbild
Foto: Lars Pehrson / SvD / TT
Artur Ringart
Artur Ringart
Uppdaterad: 18 dec. 2016Publicerad: 18 dec. 2016

Jag har hittills i mitt liv aldrig tvingats att fira en jul ensam. Jag har alltid varit omgiven av familj och vänner när det har varit jul, precis som traditionen bjuder. För mig är inte julen en religiös händelse utan ett välkommet skäl att umgås med sina närmaste under årets mörkaste och kallaste period.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Med åren har jag lärt mig att det inte är självklart att alla får fira sin jul i värmen av sina närmaste. Orsakerna till den påtvingade ensamheten till julfirandet kan vara olika.

Jag minns hur det var för min far, som blev 89 år och som levde sina sista år utan min mor som lämnat oss tidigare. Till jul kom han alltid hem till oss och familjen var samlad till julklappsutdelning, Kalle Anka och julbord. Då sken han upp och fick möjlighet att vara med oss och sina barnbarn på ett sätt som vardagen inte alltid gav möjlighet till.

      LÄS MER: “Det bästa med ensamjul är att slippa ta hänsyn”

Detsamma gällde för min svärmor som också fick leva sina sista år i ensamhet. Hennes årliga höjdpunkt var julafton tillsammans med oss och hennes paradrätt Janssons frestelse.

Då bröts vardagsmönstret för dem med ensamhet och tystnaden hemma. Jag tyckte att det var sorgligt att se hur deras vardagsliv förändrades i takt med att deras vänner försvann och deras umgänge blev allt mer begränsat. Även om jag vet att det är en naturlig del av livet så kan det ändå vara brutalt. Det måste vara hemskt att se sina vänner försvinna en efter en.

Under året som gått har flera vänner lämnat oss. Deras familjer kommer att få fira en jul där saknaden av de som gått bort kommer att vara närvarande. Deras jul i år blir annorlunda än tidigare år.

Av de som år efter år firar jul i ensamhet finns det också de som njuter av ensamheten och tystnaden. Men för andra kan ensamheten vara påtvingad – i en sjukhussal, i en lägenhet eller stuga eller som uteliggare under någon bro. Jag beundrar alla organisationer och privatpersoner som på eget initiativ bjuder in ensamma till sina hem för att bjuda på en varm och medmännsklig jul.

      LÄS MER: Psykologen – Så hanterar du ensamheten i jul

ANNONS

När jag var yngre umgicks jag med många vänner som var medlemmar i Missionsförbundet. Vi brukade vara i kyrkan i Jakobsberg och kring jularna var kyrkans lokaler alltid öppna för dem som ville fira sin jul där. Då, i början av sjuttiotalet, var det självklart med många så kallat alternativa julfiranden för alla ensamma och för de som inte hade råd med julmat eller julklappar. Och det finns många goda exempel även idag.

Minns familjen Ljungström i Åkersberga utanför Stockholm som förra julen annonserade på Blocket efter ensamma människor som ville fira jul tillsammans med dem i deras hem. De fick 150 svar och bjöd till slut hem sex för dem helt okända personer.

Eller Stefan Källvik i Säffle som Nya Wermlands Tidningen skriver om. I Säffle brukar det äga rum ett julfirande för de ensamma, men i år sker det dagen före julafton. Inte bra, tycker Stefan som också driver en matbutik i Säffle. Så nu dukar han upp ett stort julbord i butiken på julafton. Dit är alla ensamma välkomna, han har plats för 200 personer.

Så mitt i allt mörker och all ensamhet som julen kan innebära för vissa, finns det också ljus och hopp. Det finns gemenskap och värme. Jag hoppas att ingen som inte vill ska behöva fira sin jul i ensamhet.

ANNONS