"Läkare på nätet? Är inte det väldigt mycket Kejsarens nya kläder?"

För vem behöver egentligen dessa tjänster? Jag gjorde en helt ovetenskaplig liten undersökning bland mig närstående som behövt läkarhjälp den senaste månaden.

      LÄS MER: Med civilkurage räddade sköterskan mig på akuten

Fall 1) Tvåårig pojke trillar i backe och slår huvudet i en stubbe. Pappan blir orolig och ringer vårdcentralen. Eftersom pojken inte har några svårare skador och verkar tillräckligt pigg för att illhojta, får pappan rådet att stanna hemma med pojken. Ingen läkarhjälp behövs. Varken från vårdcentralen eller nätläkare.

Fall 2) Trettioårig kvinna vill ha nya p-piller. Hon går in på barnmorskemottagningens hemsida och ser att de har drop-in på onsdagkvällar. På väg hem från jobbet går hon förbi, träffar en barnmorska och får nytt recept. Besöket tar 15 minuter. Ingen nätläkare behövs.

Fall 3) Femtiofemårig kvinna med högt blodtryck ringer vårdcentralen och berättar att hennes medicin tagit slut. Eftersom det är mer än ett halvår sedan hon var på kontroll får hon en tid . Hennes läkare vill kolla blodtrycket, dessutom lyssna på lungor och hjärta och titta på hennes allmäntillstånd innan han skriver ut ny medicin. Ingen nätläkare behövs.

Fall 4) Sextioårig man hostar mycket och ringer till vårdcentralen för att få antibiotika. Han blir kallad till vårdcentralen för att läkaren vill lyssna på hans lungor och kanske göra en röntgenundersökning innan hon skriver ut antibiotika. Ingen nätläkare behövs.

Fall 5) Åttiofemårig multisjuk man kallas en gång i halvåret till vårdcentralen för allmän koll. Ingen nätläkare behövs.

      LÄS MER: När slutade vi lita på våra medmänniskor?

Så vad ska man egentligen med nätläkare till? Att det är bra för glesbygden är ett av argumenten, men det är ju inte så att det inte finns telefoner runt om i glesbygden. Och ingen ska inbilla mig att jag blir piggare av att titta på en läkare i datorn eller att läkaren i sin dator kan se hur sjuk jag är. Särskilt som det ofta är första gången vi ses.

Ett annat argument är att det ska bli lättare att skriva ut mediciner, så att man slipper sitta i kö på vårdcentralen. Men nog är det bra om en läkare får möta dig, ta dig i hand och undersöka hela dig om du är så sjuk att du behöver medicinera?

Det lär vara ont om läkare runt om i Sverige. Vore det inte mycket bättre om de här läkarna gav sig ut i verkligheten och jobbade på vårdcentraler och sjukhus och fick möta människor av kött och blod? Om de fick titta i öron, munnar och hudveck, lyssna på hjärtan och lungor och känna på ömma magar och sladdriga knän.

Då skulle de med tiden kunna bli riktigt skickliga läkare och lära sig känna igen skillnaden på sjukt och friskt. De skulle till och med kunna ge en liten pojke eller gammal gumma en liten uppmuntrande klapp på kinden.

Och det här nätjobbandet sprider sig. Redan nu finns det både nätveterinärer och nätlärare.

Varför är vi så rädda för att möta varandra, vi moderna människor?